Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Gick, morgonrodnande och leende och blid,
För en arkadisk dal, och, helsad af dess sånger,
Såg mödor utan qval, och glädje utan ånger.
Du, barndom! än en tår jag åt ditt minne ger,
Och hjertat suckar tyst: du kommer icke mer!
Du kommer icke mer, med blommorna i håren,
Och löjet på din läpp, och lekarna i spåren . . .
Men, skall du äfven fly en djupt förkastad bygd,
Du, oskuldssälla frid! och du, de spädas dygd,
Du, helga menlöshet i känslan och begären!
Skall du ock evigt fly från jordens landamären?
Dröj, goda engel! dröj, till mulna åldrars tröst!
Bevaka menskans rätt, beherrska hennes bröst!
Sjung, skaldmö! sjung ditt hopp! Till inga dogmer svuren,
Tag läror i ditt bröst och toner af naturen:
Och dör din stämma bort, en suck i stormars gny,
Så höj en tröstfull blick mot bättre dar, som gry!
Det ges en himmelsk kraft, I jordens millioner!
Som, genom seklers djup och öfver spridda zoner,
Ledsagat edra fjät i oafhängig gång
Utaf systemers ebb och stumma ödens tvång.
Vid skymten af det sken en nattlig lampa sprider,
Jag öppnar verldens bok, jag bjuder flydda tider
Ur dunkla minnens famn, att vittnande stå opp
Till nya slägters ljus i nya åldrars lopp.
Hvem var den usla stam, i tidehvarfvens gryning,
Med barndomens gestalt och ålderdomens tyning,
At döfva skickelser och qväfvande behof
Och djurliga begär ett öfvergifvet rof?
Jag såg en ömklig mask sig på en stoftpunkt vrida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
