Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Och njuter icke blott, men fägnar ock den famn,
Som ger ett älskadt hägn — och icke endast qvider,
Men tecknar ock sitt qval, då hennes känsla lider.
Nu, mödrar! af er hand, ej klenrig och ej hård,
Maschinens lägre lif ej äskar blott sin vård:
Det blir ert ömma kall, att leda känslans irring,
Att jollra tanken fram ur sinnenas förvirring:
Men ömmare ännu mot egensinnets drift,
Passionens vilda frö och afundsandans gift,
Använden edert nit och edra suckar höjen! —
Ja! nu, i lifvets Maj, den späda telning bojen,
Nu rikten denna stam! Af åldern hård en gång,
Han gäckar eder vård och konstens sena tvång.
En åldrig seglare kring bygdens lugna vikar,
Sin lärling småningom med böljorna förlikar:
Att, när, mot hafvets rymd, han lägger ut från strand,
Ej styret svika skall en oerfaren hand,
Och stormen slunga kring den ankarlösa slupen
Bland tusen dolda skär, och hvälfva den i djupen.
Det ljusnar mer och mer. Snart i en högre sfer
Den unga anden röjs af kunskapens begär.
Ur gruset småningom han lyfter fria vingen
Upp mot begreppens rymd — och massorna af tingen
Ta form och färg och lif, och ordnas till en verld —
Och solen träder fram och börjar dagens färd.
Det är ej denna sol, som öfver qvalda länder
Ur heta stjernans krets sin middagsvigge sänder,
Och torkar blommans dagg, och qväfver kraft och mod:
Att speglas i en dagg af tårar och af blod,
Och nödens enda kraft på otacksamma fårar,
Och plundrarns enda mod bland värnlösa och dårar . . .
Nej! sådan hon gick upp för verldens gyllne tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
