Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 4
På jorden skiftar ut med aldrig sluten hand.
Ack! innan sig min sång om lifvets vårdag lyktar
Och lifvets vårdag bort ur fostrarns händer flyktar.
Ett ömt, ett vigtigt ord, till hvarje moder sagdt,
Mitt hjerta önskar än på hennes hjerta lagdt.
Jag ville lägga fram i trogen undervisning,
Hur hon, förutan hjelp af klyfvande bevisning,
Må lyfta barnets själ, på känslans vingar helst,
Till den som verlden styr, till den som verlden frälst;
Med helga lärors kraft, som, öfver qval och öden,
Ge värde åt vårt lif, hugsvalelse åt döden.
Men nej! du ömhetens och religionens vän!
Min röst ej manar dig: du ej behöfver den.
Matt, liflöst är det språk, Permessens tärna äger,
Mot hvad din enfald vet, din milda vishet säger;
Behagens Urani och dygdens Afrodit!
Ditt hjerta talar mer än alla lärors nit.
Lik den Osynlige, i gränslös mildhet buren
Kring varelsernas rymd, som sökte i naturen,
Ett aftryck af sig sjelf, att mera älskad bli,
Och modershjertat fann, och såg sin bild deri:
Så går du, dold och mild, som han, den gode anden.
Du leder dina små, med jemn försorg, vid handen,
Och, sjelf i deras krets en skyddande försyn,
Förtror dem blott åt dig — och honom öfver skyn.
Förtror dem åt den vän, som gerna sig förbarmar.
Som slöt de menlösa i hulda brodersarmar;
Som sjelf var barn en gång, och sjelf beskydda vill
De oskuldsfulla små, dem himmelen hör till.
Jag ville följa dig, då än, med upplyft öga,
Du visar för ditt barn det stjernbeströdda höga,
Den sköna solens guld och silfvermånens klot,
Än sänker det förtjust till blomman för din fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
