Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Med hvilande försvar i trygga vimplars prakt,
Gå fridens flottor ut, att skatta jordens länder,
Från Grönlands isbeklädda stränder
Till Inders kryddbevuxna trakt.
En länge jäfvad rätt du tankens forskning skänkte:
Dess frihet njöt sin helgd, dess sjelfsvåld fann sin gräns;
Du bytte maktens bud i öfvertygelsens,
Och den fick orda fritt, som stort och ädelt tänkte.
Ett brott mot himmelens, mot folkets majestät,
Mot dygdens, sanningens, blef uppenbart och hämnadt;
Ett brott mot dig, af yran ämnadt,
Ditt hjerta glömde och förlät.
Af dig, du folkets vän! den skiljemur blef grusad,
Som stängde, hög och hård, regenten från sitt folk;
För dig gick nöden fram, och talte utan tolk,
Och vände till sitt tjäll, hugsvalad och förtjusad.
En kung — du visste det! bör likna dagens kung,
Som sina blickars nåd åt ingen telning nekar,
Och glömmer ej, för höjdens ekar,
Att skåda ner till dalens ljung.
Du gjorde styrkans barn förlikta och bekanta
Med känslans ljufva spel och smakens tidsfördrif.
Du sådde snillets frö, och fostrade till lif,
I nordens stela mark, dess söderländska planta,
Som blef ett skuggrikt träd, och snart en lagerlund,
Ur hvilkens helga frid ett tempel stod i dagen,
Der sångmön, konsterna, behagen,
För evigt knöto sitt förbund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
