Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
244
De yrande sitt sorl, de klagande sin sorg,
Och höra nådens ord från dina läppar strömma.
Du ljungar — och de äro mull;
För Herrans blick, som allt förtärer,
De höga murar störta kull,
I jorden gömma sig de stolta resenärer.
Men åter, hvilken tröst! från Zion hvilket ljus
Försprider himlens moln och jordens glädje föder!
Är jord och himmel ej den samme Fadrens hus,
Der oupplösligen de gode äro bröder?
Med kärlek, tålamod och dygd,
Fullbordom, vänner! lifvets öden,
Och hvilom vid hans milda skygd,
Med samma tillförsigt i lifvet och i döden!
Du talte — och försvann; men är ej från oss skild:
Du lefver, ljusets tolk! Du andas i den lära,
Som från ditt hjerta flöt, så ursprungsren och mild
Hon kom från ljusets Far till menskans tröst och ära.
Hon före oss till ljusets hem,
Den väg du framgick och beredde!
Likt stjernan, som till Bethlehem,
Så vänlig och så klar, de vises vandring ledde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
