Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föro rd.
(t 806.)
En liflig känsla af de skönheter tiden sparat från smakens
vackraste åldrar, innebär ej derföre talangen att på ett
samtida språk öfverföra dem. Hemfödda blommor på Greklands
och Hesperiens lyckliga kust, tåla de sällan en omsättning
i främmande klimat. Förd af en gynnsam ande på deras
stamjord, skall främlingen, i ensam njutning, dröja vid deras
enkla behag, deras färger och vällukt. — Vill han bryta
en stjelk, vill han hemflytta ett blomstrande stånd: vet han
väl, om det ej .vissnar under vägen, eller vanslägtar på
olikartad jord, eller dör i nordiska vintrar?
Ges ett behag, som tillhör tiderna? Ges ett annat,
som blott är tidens, och med den förgås? Huru träffa den
ofta grannlaga gräns, der tidslynnet stannar, manéren
upphöra, och hvaröfver skalden, ej mera individ, ej mera
fosterbarn af en försvinnande stat, framstår, behagens eviga tolk
för seklerna och folken? — Träffades denna gräns: huru
använda, huru förarbeta dessa skönhetens oförgängliga
skatter efter sednare åldrars behof, efter fordringarne af vexlade
tänkesätt, språk och sedvanor? Huru bibehålla deras
originalitet, utan att för medlefvande läsare kallna eller
missförstås? Huru, å andra sidan, låna dem ett modernt
uttryck, utan att förnärma deras naiva urväsen? — Dessa frå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
