Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådan var denne skrifttolkares åsigt af sitt ämne, då
han gick, att med invigd, men vördsam hand lyfta täckelset
från det heliga. Då förenade sig det andaktsfulla hjertat
med det skarpsinniga snillet, den säkra smaken med den
margkunniga lärdomen, för att gifva det kraftfullaste och
mest välljudande, men tillika enklaste, klaraste, skönaste
uttryck åt andan af det ord, som icke är menniskors, utan
Guds. Det lyckades i en hög grad; men skulle utan
tvif-vel hafva lyckats ännu fullkomligare, om han mera
begagnat vårt gamla, häfdvunna, högtidliga bibelspråk. Att han
ej nog högt uppskattade en så rik och så nära liggande
tillgång, må ej räknas honom till last; det var ett oskyldigt,
kanske omedvetet offer åt den tid, med hvilken han från
början af sin bana stod i närmare beröring. En annan tid,
som drager nytta af hans fruktbärande mödor, skall ock draga
nytta af hans förlåtliga misstag; men ingen tid skall kunna
förgäta eller missakta livad Tingst a dius under sin långa,
ärofulla bana åstadkommit, ej blott särskildt för
språkforskningen och skriftkännedomen, utan ock i allmänhet för
ljusets och bildningens framsteg inom fäderneslandet. Så länge
vett och allvar, kunskapsbegär och religionskänsla ej äro
bannlyste från våra landamären, skola hans förträffliga skrifter
läsas och omläsas, af lärdomsidkaren med ökad tankevinst,
af religionsvännen med ny uppbyggelse, och af den vittre
med återlifvadt behag.
Ocli denne man, som ej lefde för dagen, utan för
evigheten, var likväl, och kanske just derföre, i sitt dagliga lif
den mest anspråkslöse, och kände lika litet sjelf sitt värde,
som han var obemärkt af hopen, och liknöjd att bemärkas
af dem, som gifva ton i verlden. I de ämnen, hvilka
likasom utgjorde hans lifselement, kunde han väl någon gång
med värma och äfven ihärdighet förfäkta sin tanke, men
aldrig emedan den var hans egen, utan endast emedan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
