Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tal
uti Kongl. Vetenskaps-Akademien vid öppnandet af dess allmänna
sammanträde, Högtidsdagen den 31:sta Mars 1837.
Högborne Furste!
Sveriges och Norges Kronprins!
Denna Akademi, för snart ett sekel tillbaka stiftad, i en tid
då statens skyddsmakt knappt förmådde skydda sin egen
värdighet, af härlige män, och genom deras fortplantande
andekraft allt framgent blomstrande, har genom tidskiftena
framgått oförryckt på sin utstakade bana. Hon har, i
hvälfnin-garnas som i lugnets tider, med lika odarrande hand burit
ljusets fackla, livars Vestaliska låga, klart och rätt
uppstigande, ej oskärats af beblandelsen med verldslifvets lägre
intressen, ej slocknat eller böjt sig ens för de stormar, som
släckt konunga-ätter eller bortblåst throner. När partierna
sletos om väldet, när herrsklystnaden, — fåväldets eller
enväldets, ingendera bättre, — skiftevis rådde, och gjorde sitt larm
vid utanverken och hotade intränga på det fridlysta området,
kunde hon säga som fordom det stormade Syrakusas
geome-ter till en rå fiende, som emot honom skakade lansen: Stör
icke mina cirklar! . . . Vetenskapens Juno, den plastiskt
lugna, med de stora klara ögon, drog ostörd sina cirklar och
ordnade sina stjernor, utan att, i kalkylens gång på djupet
eller i höjden, rubbas hvarken af politikens väderhvirflar eller
fåfängans vädersolar.
En till ursprung, anda och syfte så värdigt oberoende,
och i sin raka riktning till målet så stadigt fortgående
inrättning skulle dock både missförstå och vanvårda sin ädla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
