Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när det sanna snillet af sin inneboende fria, men ordnade
gudadrift, fördes i egna, nya banor, — när det lyfte sig mot
en obesökt ljusrymd på unga örnvingar, eller slog i lunden
förut ej hörda näktergalsslag, — så dröjde ej bifallet länge
från ett samfund, som ej lät blända sig af en skimrande
yta eller hänföra sig af hopens stundom obesinnade
undrans-rop, men, efter egen oförhastad pröfning, gladdes åt
för-tjenstens upptäckande och satte sin ära i dess uppmuntran.
Med denna rena förkärlek till det gamla goda och
be-pröfvade, — denna lugna återhållande kraft mot öfverdriffc,
oreda och råhet, — men ock med denna oväldiga hyllning
af allt i hvarje väg lofvande eller utmärkt inom vår litte-
raturs område, har Svenska Akademien sökt fatta och
fullgöra det uppdrag, hon mottog af sin odödlige stiftare. Hon
har lika litet kunnat utfåsta sig att skapa snillen, som att
sjelf alltid och endast utgöras af sådana. Den ende
skaparen skiftar gåfvorna, som honom täckes. Men om, i mer
eller mindre mån, hon kunnat väcka och framkalla dem, der
de slumrade, — kunnat anvisa vägen och bestämmelsen åt
de uppvaknade, — kunnat varna eller stödja de möjligen
förirrade eller någongång vankelmodiga, — kunnat, i ett allt
rikare, böjligare, skärare, ljudvigtigare språk, åt dem bereda
och tillhandahålla framställningsmedlet för höga eller milda
känslor, stora tankar, odödliga minnen och eviga sanningar,
till nationens, icke förlustelse, men lärdom, lyftning,
förädling: så, — äfven om hon ej alltid förmått hvad hon
åsyftat, eller hunnit utföra hvad hon bort och velat, — väntar
hon af fördomsfria domare att rättvisas för sina
bemödanden, och går, utan farhåga och förmätenhet, att afgifva en
redogörelse, som, hon vågar hoppas det, skall visa henne
icke alldeles ovärdig en högsinnad konungs beskydd och ett
ädelt folks aktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
