Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Château Rameaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medfört från sitt hemland annat än sitt oändliga tålamod, sitt
glada humör och sitt sympatiska sätt, var alltid belåtna och
tacksamma och otroligt hjälpsamma mot varandra. När difteri
bröt ut i Salvatores familj slutade Arcangelo Fusco,
gatsoparen, genast med sitt arbete och blev deras uppoffrande
sjukvårdare. Alla tre småflickorna fick difteri, den äldsta flickan
dog och dagen därpå insjuknade modern. Endast sorgebarnet,
Petruccio, idioten, skonade Vår Herre i sitt outrannsakliga
råd. Hela Impasse Rouselle blev infekterad, difteri i vartenda
hus och ingen familj utan massor av småbarn. Paris båda
barnsjukhus var redan överfulla, men även om det funnits en
ledig säng skulle chanserna varit mycket små för dessa
utländska bara att komma in där. De var hänvisade till den
vård de fick av Arcangelo Fusco och mig, och de vi inte hade
tid att se till, och de var många, fick leva eller dö bäst de
kunde. Ingen läkare som haft att kämpa ensam med en
difteriepidemi i ett fattigkvarter, nästan utan möjlighet att
desinficera vare sig andra eller sig själv, kan tänka på denna
erfarenhet utan en rysning, hur förhärdad han än må vara. Jag satt
där i timtal, penslande och skrapande det ena barnet efter det
andra i halsen, det var inte mycket annat att göra på den
tiden. Och sedan - när det inte längre var möjligt att skrapa
bort de förgiftade membranerna som hindrade lufttillförseln,
när barnet blev blått i ansiktet och var nära att kvävas och
kravet på ögonblickligt strupsnitt trängde sig på en... Skulle
jag då operera genast, utan ens ett bord att lägga barnet på,
i den låga sängen eller i moderns knä, utan annan belysning
än en usel fotogenlampa och utan annan assistent än
gatsoparen? Kan jag vänta till i morgon och försöka få tag i någon
som är mera kirurg än jag? Kan jag vänta, törs jag vänta?
Ack! Jag har väntat till morgondagen, det har varit för sent
och jag har sett barnet dö inför mina ögon. Jag har också
opererat genast och sett barnet dö under kniven. Mitt fall var
värre än det skulle varit för många andra läkare i samma
predikament, för jag var själv förskräckligt rädd för difteri, en
rädsla som jag aldrig kunnat övervinna. Men Arcangelo
Fusco var inte rädd. Han kände faran lika väl som jag, han
hade sett den fruktansvärda infektionen sprida sig från den
ena till den andra, men han hade aldrig haft en tanke på sig
själv, han tänkte endast på andra. När allt var över fick jag
komplimanger från höger och vänster, till och med från
Assistance Publique, men ingen sade ens så mycket som tack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
