Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Tillbaka till Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Modern satt hela natten orörlig på en stol vid sängen och
såg på sitt barn. Det fanns intet att göra, flickan var redan
halvt medvetslös och det var tydligt att slutet var nära.
”Kyss henne till farväl”, sa jag när dödskampen började.
”Det gör ingenting, hon är redan sanslös.”
Hon böjde sig ner över barnets ansikte, men plötsligt
hejdade hon sig och ryggade tillbaka.
”Jag törs inte kyssa henne”, snyftade hon, ”doktorn vet ju
att jag är alldeles genomrutten och fördärvad.”
Nästa gång jag såg Flopette var hon full. En vecka senare
hoppade hon i Seinen. Hon var ännu vid liv när man drog
upp henne. Jag försökte få henne inlagd på St-Lazare men
där fanns ingen ledig säng. En månad därefter drack hon ur
en hel flaska opium, hon var redan halvdöd när jag kom. Jag
har aldrig förlåtit mig att jag pumpade giftet ur magen på
henne. I ena handen kramade hon en liten barnsko och i skon
låg en hårlock. Så tog hon till absint, ett tillförlitligt gift men
av långsammare verkan. I alla händelser är hon snart i
rännstenen där det går lika bra att dränka sig som i Seinen.
Vi stannade framför Norströms hus på Rue Pigalle.
- God natt, sade min vän. Tack för en trevlig kväll.
- Tack själv, sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
