Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Der Leichenbegleiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10
Der Leichenbegleiter
Det vore kanske bättre ju mindre det blev sagt om den resa
jag gjorde till Sverige på sommaren detta år. Norström, som
förde bok över mina ungdomssynder, sade alltid att det var
den värsta historien jag hittills berättat för honom. I dag kan
den inte skada någon annan än mig själv och jag kan lika
gärna berätta den här.
Jag var ombedd av professor Bruzelius att följa en av hans
patienter hem till Sverige, en lungsiktig student som tillbragt
vintern i Davos. Han hade haft flera svåra blodstörtningar
under de sista månaderna, och jag samtyckte till att resa hem
med honom endast på det villkoret att någon av hans familj
eller åtminstone en kompetent svensk sjuksköterska skulle
medfölja, eftersom möjligheten att han skulle dö under vägen
måste tas i betraktande. Fem dagar senare anlände hans mor
till Davos. Vi skulle vila ett par dagar i Basel och Heidelberg
och därpå ta den svenska ångbåten i Lübeck direkt till
Stockholm. På natten fick modern en hjärtattack och var nära att
dö. Professorn som jag tillkallade på morgonen var ense med
mig om att hon inte kunde resa vidare på ett par veckor.
Valet stod mellan att stanna kvar i Basel och låta hennes
son dö där eller att fortsätta resan med honom ensam. Likt
alla som är nära döden längtade han hem. Med rätt eller
orätt beslöt jag att fortsätta till Sverige med honom. Dagen
efter vår ankomst till Hôtel Victoria i Heidelberg fick han
en mycket svår lungblödning, och allt hopp om att resa
vidare måste överges. Jag sade honom att vi skulle vänta ett
par dagar i Heidelberg på hans mor. Han var mycket ovillig
att uppskjuta resan en enda dag. Han studerade ivrigt
tidtabellen på kvällen. Han sov lugnt när jag gick in och tittade
till honom strax efter midnatt. På morgonen fann jag honom
död i sin säng, utan tvivel av en inre blödning. Jag
telegraferade till min kollega i Basel att han skulle meddela modern
sorgebudskapet och delge mig hennes instruktioner.
Professorn telegraferade tillbaka att hennes tillstånd var så
allvarligt att han inte vågade underrätta henne om sonens död.
övertygad som jag var att hon önskade få sonen begraven
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
