Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Vicomte Maurice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Se inte på mig så där och framför allt, bli inte
sentimental, det passar inte din skönhetstyp! Klia dig i ditt gamla
dumma huvud och försök att fatta situationen. Hur kan du
för ett ögonblick inbilla dig att jag skulle vara dåraktig nog
att möta det där vilddjuret i morgon bitti i Bois de
St-Cloud om jag inte visste att han inte kan döda mig. Den
tanken är för absurd för att ens behöva tas i betraktande.
De här franska duellerna är för övrigt en ren fars, det vet
du lika bra som jag. Vi har båda assisterat som läkare vid
mer än en sån där teaterföreställning, där aktörerna någon
gång träffat ett träd men aldrig varann. Låt oss dricka en
flaska chambertin och gå till sängs, bourgogne gör mig
sömnig, jag har knappast fått en blund i ögonen sedan Tom
dog och i natt måste jag sova.
Morgonen var kall och disig. Min puls stod stadigt på
åttio, men jag observerade en besynnerlig skälvning i
va-dorna och en viss svårighet att tala, och hur jag än försökte
kunde jag inte svälja den klunk konjak som Norström räckte
mig ur sin plunta när vi steg ur vagnen. De många
förberedande formaliteterna föreföll mig särskilt irriterande
eftersom jag inte begrep ett ord av vad de talade om. Så
fånigt det här är och vilken bortkastad tid, tänkte jag, så
mycket enklare det skulle vara att ge honom ett grundligt
kok stryk à Panglaise och så vara kvitt. Jag hörde någon
säga att dimman lättat tillräckligt för att tillåta en klar sikt.
Jag blev förvånad, ty mig föreföll dimman tätare än
någonsin. Dock kunde jag mycket väl se vicomte Maurice där han
stod mitt emot mig med sin vanliga min av oförskämd
nonchalans, cigarretten mellan läpparna, fullkomligt lugn och
obesvärad, tyckte jag. I samma ögonblick började en
röd-hakesångare sjunga i snåret bakom mig, och jag undrade
just vad i all världen den lille sångaren hade att göra så
sent på året i Bois de St-Cloud då överste Staaff stack en
lång pistol i handen på mig.
- Sikta lågt! viskade han.
- Feu! ropade en skarp röst.
Jag hörde ett skott Jag såg cigarretten falla från
vicom-tens läppar och professor Labbé hastigt springa fram till
honom.
Ett ögonblick senare fann jag mig sitta i överste Staaffs
vagn med Norström i baksätet, fnissande för mig själv,
översten klappade mig på axeln men ingen sade ett ord.
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
