Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Vicomte Maurice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Vad har hänt? Varför sköt han inte? Jag tänker inte ta
emot någon nåd av den vilden, jag kommer att utmana
honom i min tur, jag kommer att...
- Du kommer inte att göra någonting annat än att tacka
din Skapare för din underbara räddning, avbröt översten.
Han gjorde sitt bästa för att döda dig och skulle säkert ha
lyckats om du gett honom tid att lossa sitt andra skott.
Lyckligtvis sköt ni samtidigt. Hade du väntat bråkdelen av en
sekund skulle du inte sitta här bredvid mig nu. Hörde du
inte kulan vina över ditt huvud? Titta här!
Jag såg på min hatt och plötsligt gick ridån ner över mitt
gästspel som hjälte i pjäsen. Berövad sin illasittande
teater-kostym visade sig den verklige mannen sådan han var,
mannen som var rädd för döden. Darrande av fruktan sjönk jag
tillbaka i mitt vagnshörn.
- Jag är stolt över dig, min unge vän, fortsatte översten.
Det gjorde mitt gamla soldathjärta gott att se dig, jag kunde
inte ha gjort det bättre själv! När vi anföll preussarna vid
Gravelotte...
Mina skallrande tänder hindrade mig att uppfatta slutet
av meningen. Jag kände mig nära att svimma och ville be
Norström öppna fönstret för att få mer luft, men jag kunde
inte få fram ett ord. Jag ville slänga upp vagnsdörren och
sätta i väg som en hare, men jag kunde varken röra annar
eller ben.
- Han förlorade mycket blod, muttrade Norström,
professor Labbé sa att kulan gått rakt genom högra lungbasen,
han har tur om han kommer undan med två månader i
sängen.
Jag spetsade öronen, mina tänder upphörde ögonblickligen
att skallra.
- Jag visste inte att du var så styv skytt, komplimenterade
mig översten. Varför sa du att du aldrig hade hållit en pistol
i handen förut?
Plötsligt brast jag i gapskratt, jag visste själv inte alls
varför.
- Det är ingenting att skratta åt, sade Översten strängt,
mannen är farligt sårad, professor Labbé såg mycket
allvarlig ut, det kan sluta med en tragedi.
- Så mycket väne för honom, sade jag då jag som genom
ett under återfått min talförmåga, han sparkade ihjäl min
trogne försvarslöse hund, han tillbringar sina dagar med att
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
