Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Sant’ Antonios mirakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De var alla förtjusta och mycket ivriga att få huset färdigt
med detsamma. Mastro Nicola ville veta varifrån fontänernas
vatten skulle komma.
Naturligtvis från himlen som allt vatten på ön kom ifrån.
Jag ämnade förresten köpa hela Barbarossaberget, och uppe
på toppen av berget tänkte jag spränga en kolossal cistern där
regnvattnet kunde samlas upp och sedan förse hela Anacapri
med vatten, det behövdes mer än väl och det var det minsta
jag kunde göra för att återgälda all deras vänlighet mot mig.
När jag med käppen drog upp konturerna till min klostergång,
såg jag det hela genast för mig precis som det nu står, med
lätta arkader kring den lilla cypressgården och dess Dansande
faun i mitten. När vi fann lerkrukan proppad med romerska
mynt, började de gräva ivrigare än nånsin, varenda contadino
på Capri har varit på utkik efter il tesoro di Timberio i
tvåtusen år. Det var först långt efteråt, när jag tvättade mynten,
som jag bland dem fann ett guldmynt så väl bevarat som om
det präglats i dag, ”fleur de coin” i sanning, med den
vackraste bild av kejsaren jag någonsin sett. Tätt intill fann vi
två bronshovar som hört till en ryttarstaty, den ena är än i
dag i min ägo, den andra stals tio år senare av en turist.
Vignan var full av tusentals polerade plattor av kulört
marmor - africano, pravonazetto, giallo antico, verde antico,
ci-pollino, alabastro - som nu bildar golvet i den stora loggian,
i kapellet och till några av terrasserna. En sönderslagen
agat-skål av utsökt form, flera grekiska vaser, en mängd fragment
av tidig romersk skulptur, inklusive - enligt mastro Nicola
-”la gamba di Timberio” samt dussintals grekiska och
romerska inskriptioner kom i dagen medan vi grävde. Då vi
planterade cypresserna från Villa d’Este längs stigen upp till
kapellet träffade vi på en grav som innehöll ett mansskelett. Det
hade ett grekiskt silvermynt i munnen, resten av skelettet
ligger kvar där vi fann det, skallen ligger på mitt skrivbord.
Den stora loggians arkader höjde sig snabbt ur marken, en
efter en reste sig pergolans hundra vita kolonner mot skyn.
Vad som en gång varit mastro Vincenzos hus och
snickarverkstad omformades och utvidgades så småningom till mitt
blivande hem. Hur det egentligen gick till har jag aldrig
riktigt kunnat förstå, och det har ingen annan heller som följt
det nuvarande San Micheles historia. Jag visste absolut
ingenting om arkitektur, och lika litet visste mina medhjälpare.
Ingen som kunde läsa och skriva hade något att göra med
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
