- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
131

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SIAMESISKA TVILLING ARNE. I 3 I

sig mycket klent med sin uppgift. De öfriga
aktörerna gjorde miner åt hvarandra, bara han öppnade
munnen, Sigrid Stålarm — qvickhufvudet — stod
bakom fonden och härmade hans tafatta gester så besatt
löjligt, att hon fick en fullständig succés de rire, och
direktören sade honom vid pjesens slut rent ut, så att
alla hörde det, att ban inte hade lärt sig konstens a
b c, att han måste stå på tillväxt ännu en god tid
och att han säg sig nödsakad att låta honom byta
roll med fångvaktaren, det var han skyldig publiken.
Den unge mannen rodnade och lemnade teatern med
ett nedslaget utseende. I portgången hörde ban
någon ropa sitt namn. Han vände sig om; det var
Törnblad.

»Hvart skall herrn ta vägen?» frågade denne.

»Hem —- till hotellet.»

»Der bor jag också, då ha vi samma väg. Jag
heter Törnblad, det är jag som skall spela Daniel
Hjort. Hör nu, är det verkligen herrns allvarliga
mening att bli aktör?»

Hall gaf sin följeslagare en sidoblick; nej, han
såg inte alls ironisk ut.

»Ja, det kan förefalla underligt efter ett sådant
fiasco som jag gjorde i dag — men det är verkligen
min allvarliga mening; det är det enda jag har håg
för, jag har vurmat för teatern se’n jag var bara
barnet; och för resten är jag inte den som låter nedslå
mig af en motgång. Värsta föret brukar ju vara i
portgången.»

»Och för öfrigt gick det inte alls så dåligt för
herrn i dag som det lät på Carlman. Herrn kan inte
göra samma konster som de andra, det är mycket
sant, men det är godt gry i herrn, det hörde jag
genast, herm begriper hvad författaren menar, det kan
man illte säga om de andra papegojorna. Vill herrn
följa med mig upp på mitt rum, så kunna vi ju ta
igenom ett par scener — det skadar då inte, om det
också inte gagnar.»

Hall mottog tillbudet. Det var just intet
inbjudande rum han blef införd i; frukostbrickan stod ännu
qvar på bordet midt ibland peruker, rollhäften, cigarr-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free