Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
aska och mer eller mindre illa tilltygade
klädespersedlar af mångahanda slag. Törnblad sopade en barett,
ett par skor, några tidningar och ett skålpund ljus
från en stol, satte fram den åt sin gäst, sökte rätt på
pjesen bland halskråsen och cigarrlådorna på
nattduksbordet, lemnade den till Hall och kastade sig själf pä
soffan, bredvid hvilken en halftömd whiskybutelj stod
på golfvet och spred sina ängor öfver hela rummet.
»Läs nu,» kommenderade han. »Börja från
början, det är bäst.»
Hall, som var af god familj och hade fina vanor,
hade ej kunnat undgå att rynka litet på näsan. Men
då han fick fatt i sin kära Daniel Hjort, som han
svärmat för ända sedan sin skoltid, glömde han allt
annat, han slog sig ned pä den anvisade stolen, utan att
ens märka att den behöfde dammas, och läste — läste
utan uppehåll, för fort och utan all värdighet, det må
så vara, men med onekligen god uppfattning. Han
hade kommit till första aktens slut, innan han erinrade
sig att han hade en åhörare.
Men hvad han blef förvånad! Der låg hans
recensent med händerna hårdt hopprässade under hakan och
ögonen tillslutna, och öfver de likbleka kinderna runnö
stora tårar. Hade han verkligen läst så väl?
Tystnaden kom slutligen Törnblad att rycka till
och se upp med ett förvirradt uttryck i ögonen, som
om han ännu ej riktigt frigjort sig från en dröm.
Han såg huru förundrad den andre stirrade på honom
och märkte med det samma att han hade gråtit. Han
for med rockärmen öfver ansigtet, vände sig bort med
en litet förlägen min och sade slutligen urskuldande.
»Herrns röst är så märkvärdigt lik bror mins —
det är som jag hörde honom.»
»Är er bror också skådespelare?» sade Hall för
att säga något.
»Nej, han blef aldrig någonting ordentligt — och
nu är han död för resten,» svarade Törnblad. Han
hade satt sig upp i soffan och liksom i distraktion
tagit upp whiskybuteljen, hvars etikett han noga
betraktade. »Han var för vek för den här hårda, usla
verlden vi lefva i — han var ingenting annat än känslo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>