antog, när han började studera, namnet Cavallius efter sin faders syssling, rektorn i Vexiö Magnus Olai Cavallius; blef student i Uppsala 1670 och promoverades nio år därefter till filosofie magister. 1679 utnämnd till adjunkt vid Vexiö gymnasium, befordrades han följande året till e. o. lektor i latin, blef ord. lektor 1682 och s. å. professor i historia vid universitetet i Lund. År 1686 undfick han fullmakt som kyrkoherde i Wirestad församling i Småland, blef prost öfver Albo härad 1687 och befordrades 1695 till domprost i Växiö. Efter ytterligare åtta år kallades och utnämndes han 1703 till biskop öfver Växiö stift, hvilket ämbete han innehade till sin död d. 13 mars 1708. C. har förvärfvat sig ett berömligt minne såsom skicklig och omtyckt lärare, predikant och själasörjare och som en af Sveriges utmärktaste stiftsstyresmän. Gift 1: 1682 med Anna Hulth (Lilljenstrahl), 2: 1687 med Katarina Tollsten och 3: 1697 med Katarina Hanneman. 2. Cavallius, Gunnar Olof Hyltén-, historisk och antikvarisk forskare, skriftställare; den föreg. broders sonsons sonson. Född på Hönetorp i Wislanda socken af Småland d. 18 maj 1818. Föräldrar: kontraktsprosten Carl Fredrik Cavallius och Anna Elisabet Hyltenius, efter hvilken barnen upptagit namnet Hyltén. Student i Uppsala 1835, blef C. filosofie magister därstädes 1839 och ingick samma år som e. o. amanuens vid K. biblioteket. Andre amanuens därstädes 1843 och förstaamanuens 1852, anställdes han 1856 som tillf. direktör (intendent) för scenen vid K. teatern och förordnades två år därefter till förste direktör. År 1860 utnämndes han till chargé d'affaires vid brasilianska hofvet, med förordnande följande året att äfven förestå svensk-norska generalkonsulsbefattningen i Rio de Janeiro; rappellerad på egen begäran 1864. Han var därefter bosatt dels i hufvudstaden, dels på egendomen Sunnanvik i Småland, där han afled d. 5 juli 1889. För vetenskapliga och konsthistoriska forskningar företog C. flera resor till Danmark, Tyskland och Frankrike och var en bland stiftarna af Svenska fornskriftsällskapet 1843, Konstnärsgillet i Stockholm 1845 och Svenska fornminnesföreningen 1869. Såsom forskare har C. bland annat utgifvit (tills. med George Stephens) Svenska folksagor och äfventyr 1844--49 och Sveriges historiska och politiska visor 1853; Värend och Virdarna, ett försök i svensk ethnologi 1863--68, m. m., Dackefejden, historiskt skådespel, uppfördt på K. teatern 1846, o. s. v. C. hyste stort intresse för, att ett »Smålands museum» skulle komma till stånd, och ett sådant finnes nu också i Växiö och innehåller bl. a. som gåfva hans etnografiska samlingar. Gift 1847 med Maria Sofia Margareta Hæggström, dotter till bokförläggaren Z. Hæggström. Cecilia, prinsessa. Född i Stockholm d. 16 nov. 1540; konung Gustaf I:s andra dotter med Margareta Leijonhufvud. I konung Gustafs hof, där det eljes icke saknades sköna fruntimmer, var den unga Cecilia »den skönaste bland de sköna». När hon var nitton år, firades i Stockholm hennes äldre syster Katarinas bröllop med grefve Edzard af Ostfriesland. Denne hade varit åtföljd till Sverige af sin yngre broder Johan. Cecilia fick nu följa med på slotten i provinserna, där brudens fränder gåfvo fester för de nyförmälda. I dec. hade man kommit till Vadstena, där brudens broder Magnus var värd. En kväll hade en vaktpost sett grefve Johan på en repstege skaffa sig tillträde till fruntimrens nattstuga, och han förrådde saken. Erik beordrar Charles de Mornay och några andra att gripa brottslingen. Och på den otillförlitliga de Mornays berättelse har eftervärlden dömt Cecilia, hvilken utmålats som en lösaktig kvinna. Senare tiders forskare ha dock funnit annat. Johan och prinsessan vore icke ensamma, utan »omgifna af fruer och jomfruer», och Johan aflade ed på, att allt tillgått i tukt och ära. Grefve Johan fängslades och fördes till Örbyhus -- och skandalen spreds öfver hela landet. När sedermera 1560 förhandlades om giftermål mellan Johan och Cecilia strandade förslaget på den förgrymmade Johans afslag. Lösgifven ur arresten uppträdde Johan den 20 sept. 1560 på Stockholms slott och bekräftade med ed sin och prinsessans oskuld och lofvade att aldrig hämnas skymfen, hvarefter han fick resa sin väg. Cecilia tyckes ha tagit saken ganska lugnt. Hennes skönhet och stora hemgift lockade flera friare, af hvilka Kristofer, markgrefve af Baden-Rodenmacher, omsider blef hennes gemål 1564. De båda makarna förde ett kringflackande och äfventyrligt lif och hade stora skulder. Markgrefven afled d. 2 aug. 1575. Åren 1571--79 uppehöll Cecilia sig i Sverige, ständigt upptagen af vidlyftiga penningtransaktioner. Hon öfvergick äfven till katolska läran. Hennes lif blef allt sorgligare, tills hon afled, troligen i Bruxelles 1627. Men att hon skulle ha fört ett i hög grad lastbart lif och af en sin son ha misshandlats på öppen gata i Antwerpen är, enligt den nyare forskningen, uppdiktadt och förskrifver sig från tidens »odium theologicum», lusten att påvisa den protestantiska gudens dom öfver affällingen. Se Harald Wieselgrens uppsats »Markgrefvinnan Cecilia, Gustaf Vasas skönaste dotter» i I gamla dagar och i våra. Med alla sina fel glömde Cecilia dock aldrig, att hon var »der Schweden, Gotten och Wenden geborene Königinn.» Cederblom, Johan Erik, tekniker, vetenskapsman. Född på Bromö glasbruk i Torsö socken af Skarab. län d. 9 okt. 1834. Föräldrar: landtbrukaren Johan Cederblom och Carolina Elisabeth Moberger. C. blef student i Uppsala 1854, hvarest han 1859 aflade bergsexamen. 1861 blef han stipendiat å Järnkontorets mekaniska stat och innehade under följande åren åtskilliga förordnanden vid grufstaten samt utförde åtskilliga konstruktioner