höfding.

Född d. 18 febr. 1854 å egendomen Fenneslunda i Älfsborgs län. Föräldrar: godsägaren och sedermera föreståndaren för Klagstorps landtbruksskola i Skaraborgs län Peder Johan Julius Dyrssen (hvilken 1840 invandrade från Holstein) och Gustafva Vilhelmina Hagerman. -- Efter att ha genomgått sjökrigsskolan, utnämndes D. 1873 till underlöjtnant vid flottan, inom hvilken han 1876 avancerade till löjtnant, 1885 till kapten och 1896 till kommendörkapten. S. å. tillträdde han disponentskapet för aktiebolaget Bofors-Gullspång. Under den beröring, han såsom statsrevisor 1890-93 fått med det politiska lifvet, hade emellertid uppmärksamheten blifvit fäst på hans person, och d. 21 okt. 1898 kallades han till statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet och erhöll kort därefter kommendörs värdighet inom flottan 1899. Som statsråd hade han att fröjda sig åt stor bevågenhet från riksdagens sida, tills under 1901 års riksdag en godtycklig bestraffning för förment indiskretion af en högre sjöofficer föranledde anmärkning enligt 107 § Reg.-formen från ett enhälligt konstitutionsutskott, hvarpå D. af den allmänna opinionen tvangs afgå från sin post den 10 maj 1901. På hösten s. å. utnämndes han till landshöfding i Värmlands län. -- Gift 1883 med Emma Augusta Sofia Charlotta Fock.

Dyster, Benjamin, "den föregifne Carl XII". - D. var född i Lappvesi socken, några mil från Viborg, och son af en länsman. Han var först i guldsmedslära och blef sedermera underofficer vid ett finskt regemente, men efter freden 1721 afskedades han, och blef därigenom försänkt i sysslolöshet och fattigdom. Omkring 1715 var han i Riga, där han gifte sig under namnet von Düsterstein. Han arbetade 1724 en tid i Visby och kom till Stockholm, där han sökte återfå några gods, som han uppgaf sig ha rätt till, och adjutants grad. Under sina vandringar i Uppland utgaf han sig för Carl XII och påstod, att han af hemliga orsaker hittills hållit sig undangömd, att han vore kommen för att återtaga sin inkräktade tron, och att det icke varit konungens lik, utan en stupad soldat, som herrarna låtit begrafva i Riddarholmskyrkan. När han såg, att hans dikter gjorde verkan på det enfaldiga folket, lät han skrifva till dalkarlarna att tåga till Stockholm och skickade landshöfdingen i Uppsala frih. Cronberg ett slags officiell skrifvelse, under hvilken han tecknade sig Carolus, E. I. H. Landshöfdingen dröjde dock ej att försäkra sig om den oblyge tronkräfvaren, som fördes till Stockholm och ställdes till rätta för en särskildt tillförordnad kommission. Här förlorade han modet och sökte komma från saken genom att förklara alltsammans för skämt och sökte äfven få skenet af sinnesrubbad. På tillfrågan hvad han mente med underskriften och kontrasignantens initialer svarade han att det skulle betyda Carolus Er I Himmelen. Från fängelset skref han till dalkarlarna, uppmanade dem till uppror och undertecknade brefvet C. R. S. (Carolus rex Sueciæ). Han dömdes till tre dagars skampåle på Stockholms torg och inspärrades som sinnesrubbad på Danviks dårhus, där han dog d. 29 aug. 1730. Hans budbärare och medhjälpare belades med större och mindre kroppsstraff. Döbeln, von. Ätten, hvars äldsta kända stamfader var borgaren och handelsmannen i Greifswald Johan Döbel, inkom till Sverige med dennes sonsons sonson Johan Jakob Döbelius, hvilken 1717 adlades med namnet von Döbeln.

1. Döbeln, Johan Jakob von, läkare. Född i Rostock d. 19 mars 1674. Föräldrar: matheseos professorn därstädes Johan Jakob Döbelius och Anna Elisabet von Hillen. -- D. promoverades till medicine doktor i Rostock 1695. Nästa år företog han en resa till England, men blef väderdrifven till Göteborg, där han på försök började praktisera som läkare, hvilket utföll så lyckligt, att han beslöt kvarstanna i Sverige och utnämndes 1697 till provinsialläkare i Bohuslän. Efter en ny vetenskaplig resa kallades han 1699 till provinsialläkare i Skåne, där han fäste befolkningens uppmärksamhet på Ramlösa hälsobrunn, som till allmänt begagnande öppnades 1707. Hans rykte för lärdom och skicklighet, ytterligare befäst genom hans verksamhet som stabsmedikus vid de af fältmarskalken Stenbock sammandragna trupperna i Skåne, föranledde 1710 hans utnämning till medicine professor vid Lunds universitet, hvilket ämbete han innehade till sin död d. 14 jan. 1743. På denna plats förvärfvade han ett aktadt namn, kanske mindre som lärare och vetenskapsman, än för sin praktiska duglighet och administrativa verksamhet, hvilken ej inskränkte sig blott till universitetet, utan ofta togs i anspråk för både provinsens och statens angelägenheter. För sina tjänster, synnerligast under danska kriget, fick han, med namnet von Döbeln, 1717 en plats på svenska riddarhuset, där han introducerades 1719. Sin ansenliga förmögenhet, till en del samlad under kriget genom upphandlingsaffärer för svenska armén, nedlade han i Björkholms jordegendom i Halland, som han gjorde till fideikommiss inom sin släkt. Af hans efterlämnade skrifter torde den mest bekanta vara hans Historia Academiæ Lundensis 1740--42. -- Gift 1: 1698 med Dorotea von Minden och 2: 1738 med Maria Scheürer.

2. Döbeln, Georg Carl von, härförare. Född på Stora Torpa i Skaraborgs län d. 29 april 1758; den föregåendes sonsons son. Föräldrar: häradshöfdingen Johan Jakob von Döbeln och Anna Maria Lindgren. -- Vid åtta års ålder förlorade D. sin far. Anförvanterna, som tyckte att gossen icke kunde uppfostras till något lugnare och bättre lefnadsyrke än det andliga ståndet, skickade honom till den den tiden beryktade Thuns skola,