den Hæggströmska officinen, kunna nämnas: Walter Scotts romaner, öfversatta af L. Arnell, Liljegrens och Brunii nordiska fornlämningar, Floderi handlingar till Carl XII:s historia, Strinnholms och Rühs' arbeten i Svensk historia, arbeten af Hammarsköld, Læstadius och Euphrosyne, Eklunds historiska läroböcker, Bibliotek i populär naturkunnighet, Hartmans Skandinaviens flora, Afzelii sagohäfder, Schleiermachers och Ignells arbeten, Agardhs teologiska och Claësons filosofiska skrifter, Fries' botaniska utflykter, m. m. Mot slutet af sin lefnad öfverlämnade H. tryckeriet till sin son Ivar, men fortsatte förlagsrörelsen till sin död d. 31 okt. 1869. Gift med Eva Burström. Hagberg, denna i vår vitterhets häfder så frejdade släkt, inskref först sitt namn å desamma med 1. Hagberg, Carl Peter, präst. Född i Rasbo socken i Uppland d. 23 nov. 1778. Föräldrar: mjölnaren Carl Hagberg och Barbara Katarina Hallström. Student i Uppsala 1795, promoverades H. till filosofie doktor därstädes 1803. Prästvigd s. å., inträdde han i prästerlig tjänstgöring i hufvudstaden och blef, efter att ha varit pastorsadjunkt i Storkyrkoförsamlingen sedan 1805 och e. o. hofpredikant sedan 1806, befordrad till ord. hofpredikant hos änkedrottning Sofia Magdalena 1808. Sistnämnda år hugnad med Svenska Akademiens dubbla stora pris för ett Äreminne öfver Axel Oxenstjerna, utnämndes han 1809 till teologie doktor och blef vid inrättandet af ett teologiskt seminarium vid Lunds universitet 1809 prefekt för detsamma och kyrkoherde i S:t Peders församling. Två år senare befordrad till professor i pastoralteologi och seminariidirektör, utöfvade han detta ämbete till 1815, då han förflyttades såsom kyrkoherde till Klara församling i hufvudstaden och utnämndes till öfverhofpredikant hos änkedrottning Hedvig Elisabet Charlotta 1818. Fem år senare sökte och erhöll han transport till kyrkoherdebeställningen i sin födelseort Rasbo i Uppland, hvarifrån han 1837 återvände till Stockholm såsom pastor primarius vid Storkyrkoförsamlingen. Död d. 15 sept. 1841. Det anseende som vältalare, hvilket H. tidigt förvärfvade, beredde honom 1821 en plats bland Svenska Akademiens ledamöter. På predikstolen lär han i yngre år sökt efterlikna Lehnberg, men insåg och öfvergaf snart dennes vältalighetsprål och valde i stället till förebild den anderike Münster och hans enkla och allvarliga predikostil. I dennes manliga anda författade och utgaf han äfven sina utmärkta Högmässo- och Passionspredikningar. Gift 1809 med Erika Dorotea Hising. 2. Hagberg, Carl August, lingvist, vitter öfversättare. Född i Lund d. 7 juli 1810, den föregåendes son. Vid Uppsala universitet, där H. 1826 blef student, promoverades han 1830 till filosofie doktor och anställdes 1832 som e. o. amanuens vid akademiska biblioteket. Följande året kallades han till docent i grekiska språket och företog åren 1835--36 en resa genom Tyskland och Frankrike för utvidgande af sin kännedom om dessa länders litteratur. 1840 utnämnd till ordinarie innehafvare af den af prof. Mattias Norberg i Lund instiftade lärostolen i nyeuropeisk lingvistik och modern litteratur, beklädde han detta ämbete till 1858, då han utbytte det mot den nyinrättade professuren i nordiska språk, hvilken befattning han innehade till sin död i Lund d. 9 jan. 1864. H:s såväl enskilda personlighet som offentliga lärareverksamhet förvärfvade honom ett högt och välförtjänt anseende bland både lärare och lärjungar. De förra funno i honom en trofast vän, en kunskapsrik och välvillig kamrat, hjälpsam i sina enskilda förhållanden. De senare hänfördes af det intresse, han förstod inlägga i de ämnen, som af honom behandlades, och lifvades af hans föredöme i redlig arbetsifver. Få akademiska föreläsare torde ock till den grad som H. ägt förmåga att elektrisera sitt auditorium. Utrustad med ett fint poetiskt sinne, genombildad smak och oinskränkt herravälde öfver språket, intog han en och hvar, vare sig han tolkade någon af de nya franska skalderna eller Molière, Dantes commedia eller Shakspeares snilleverk. Genom en med originalet jämngod öfversättning af den sistnämndes arbeten har han riktat Sveriges litteratur med en skatt af bestående värde och i svenska vitterhetens häfder för alltid inskrifvit sitt namn. Efter att i yngre år ha eröfrat flera Svenska Akademiens pris, tillerkändes honom 1848 Karl Johanspriset för berömlig litterär verksamhet, och han inkallades 1851 bland hennes ledamöter. I denna egenskap deltog han nitiskt i akademiens ordboksarbete och ådagalade därunder de djupa och omfattande studier, han äfven tillägnat sig i den nordiska filologien. Utom öfversättningen af Shakspeare märkas bland H:s arbeten Demagogerna, lustspel af Aristophanes 1834; Bidrag till den grekiska dramatikens historia 1834; Om den nya fransyska vitterheten 1837; Tal vid minnesfesten den 12 maj 1843, Minnestal öfver Esaias Tegnér 1847, m. m. Gift 1840 med Vilhelmina Romanson. 3. Hagberg, Jakob Teodor, lingvist, dramatisk författare och vitter öfversättare. Född i Stockholm d. 20 jan. 1825; den föregåendes bror. H. blef student i Uppsala 1842, aflade filosofie kandidatexamen 1847 och mottog vid följande årets promotion lagerkransen. Sedan han 1851 utgifvit och försvarat en akademisk afhandling: Om arten af Molières lustspel, förordnades han s. å. till docent i fransk litteratur vid Uppsala universitet. 1860 befordrad till adjunkt i franska och italienska språken vid universitetet i Uppsala, utnämndes han 1868 till professor i nyeuropeisk lingvistik och modern litteratur vid sistnämnda högskola, där han verkade till 1890, då han tog afsked med pension. Död i Stockholm d. 23 maj 1893. H. har bl. a.