född Deland, skådespelerska. Född i Örebro d. 14 nov. 1831, dotter af det utmärkta konstnärsparet P. J. Deland och H. L. C. de Broen.
Redan vid späda år beträdde den lilla Betty Deland scenen och väckte tidigt uppseende i åtskilliga barnroller, hvilket hade till följd, att hon vid fem års ålder anmodades uppträda å K. teatern såsom Otto i »Johanna af Montfaucon».
Efter fulländad uppfostran ägnade hon sig på fullt allvar åt den sceniska konsten, och under den snillrike faderns ledning utvecklades hennes rika anlag. En fin, välbildad figur, ett uttrycksfullt tilltalande utseende, en liten, men täck sångröst (utbildad under direktör Nordbloms ledning), i förening med sann konstnärlig begåfning, förvärfvade henne tidigt publikens sympatier.
Från hösten 1847 kan hon sägas hafva tagit sina första själfständiga steg på den sceniska banan, då hon invigde sitt konstnärslif med Anaïs i »Debutanten och hennes far». I det antal af inemot 500 roller, som hon under tjugufem års konstutöfning utfört, tillhör öfver hälften den tid (1847--61) som hon var medlem af sin fars teatersällskap. De öfriga tillhöra hennes anställning dels vid Mindre (n. v. Dramatiska) teatern 1861--63, dels vid K. scenen 1863--82.
Under dessa år har hon haft rika tillfällen att aflägga prof på sin förmåga som karaktärsskådespelerska, hvarom bland andra följande roller bära vittne: Madame de Maintenon i »Ludvig den fjortonde och markisinnan Maintenon», Fru Serpentier i »Den gifta mannen i staden och på landet», Emilia i »Othello», Änkedrottningen i »Carl den elfte», Belise i »Lärdt folk i stubb», Fru Dupuis i »Ett hem», Fadette i »Syrsan», Dorine i »Tartuffe», Hertiginnan af Marlborough i »Ett glas vatten», Frosine i »Den girige», Madam Rundholmen i »De ungas förbund», Hertiginnan i »Sällskap där man har tråkigt», m. fl.
Hos fru A. liksom hos hennes man (se föreg.) fann man omisskännliga spår af Pierre Delands skola: samma realistiska riktning, samma sanning, samma jämnmått, samma slående styrka i repliken.
Fru A. afled i Stockholm d. 1 april 1882.
