återreste han 1707 till Sverige, nedsatte sig som praktiserande läkare i Stockholm och blef s. å. assessor i Collegium medicum. Han tjänstgjorde sedermera 1710 som pestmedikus i hufvudstaden, utnämndes 1719 till assessor på stat i Collegium och adlades med namnet Nordenheim. 1724 förordnades han till undervisare för barnmorskorna, erhöll 1731 titel af lifmedikus och afled i Stockholm i maj 1740. Han var som läkare känd för stora kunskaper och har utgifvit åtskilliga skrifter af medicinskt innnehåll. Gift 1711 med Ingrid Helding. Nordenhielm, Andreas, ämbetsman. Född i Norrköping d. 27 april 1633. Föräldrar: borgmästaren Nils Andersson och Ingeborg Mattiasdotter. Efter i Uppsala idkade studier, genomreste N. under loppet af sju år nästan hela Europa och utnämndes trettiofyra år gammal till filosofie professor i Uppsala, i hvilken egenskap han presiderade för 88 afhandlingar. Fem år senare eller 1672 utbytte han denna lärostol mot professuren i vältalighet och anställdes 1686 såsom informator för kronprinsen Carl. Det berättas, att den unge prinsen fått tillåtelse att bland tre professorer, hvilka blifvit uppkallade till hofvet, välja den till lärare, som han själf önskade, och då utan tvekan räckt handen åt N. Året därefter erhöll han titel af kansliråd och statssekreterare, samt adlades, då han utbytte sitt hittills brukade namn Norcopensis mot det mer aristokratiska Nordenhielm. Död i Stockholm d. 23 dec. 1694. På lärdomens vida fält har N. vunnit sitt rykte som latinare och anses som en upprättare af det romerska språkets studium vid Uppsala högskola. Det var egentligen genom sitt 1678 hållna åminnelsetal öfver J. Loccenius, han grundlade sitt rykte i antydda afseende. N. öfversatte till latin de båda sista delarna af Rudbecks »Atlantica» 1679 och 1689. Gift med Kristina Jönsdotter. Nordenskiöld (Nordensköld, Nordenskjöld). En adlig ätt, som härstammar från Johan Erik Nordberg, sedan Nordenberg, hvilken, född 1660, dog 1740 såsom öfverinspektor vid salpetersjuderierna i Finland. Ätten har utgrenat sig i kommendörs-ätten N., som har friherrlig värdighet och skrifver sig Nordenskjöld. Dessutom äro två grenar i besittning af friherrlig värdighet under namnen Nordensköld och Nordenskiöld. 1. Nordenskiöld, Anders Johan, militär, ämbetsman. Född i Nyland d. 21 dec. 1696. Föräldrar: öfverinspektoren för salpetertillverkningen i Finland Johan Erik Nordenberg och Maria Kristina Björnmarck. Sexton år gammal, skickades N. jämte en yngre broder till Uppsala, där han i synnerhet vinnlade sig om de matematiska kunskapsämnena, hvarefter han 1712 ingick som volontär vid fortifikationen. Kort därefter fick han såsom fortifikationssekreterare åtfölja sin chef, generalmajoren Palmqvist, till Lund, där han blef föreställd för Carl XII och af honom befordrad till konduktör. Med konungens död inträdde ett afbrott i hans befordringar. Visserligen utnämndes han 1719 till fortifikationslöjtnant, men, ehuru han utmärkte sig genom flera vackra arbeten, dröjde det ända till 1735, innan han nådde nästa trappsteg eller till informationskapten. Han ägde emellertid det anseende för skicklighet, att Vetenskapsakademien vid sin stiftelse fyra år senare kallade honom till sin ledamot, hvarefter han 1742 erhöll majorsfullmakten. 1744 utnämndes han till generalkvartermästarlöjtnant och fick sitt verksamhetsfält i Finland, där han några år sysselsatte sig med hamnbefästningar och anläggningar för kustförsvaret. Återkallad till Stockholm 1749, förordnades han till chef för hufvudbrigaden af fortifikationskåren och adlades 1751 med namnet Nordenskiöld. Året därefter förordnad till landshöfding öfver Savolax och Kymenegårds län, förflyttades han 1757 i samma befattning till Nylands och Tavastehus höfdingedöme, tog afsked därifrån 1761 och afled i Helsingfors den 27 juni 1763. I Vetenskapsakademiens handlingar förekomma flera af N. författade afhandlingar af ekonomiskt innehåll. Såsom landshöfding vinnlade han sig om att höja den ekonomiska ställningen i sina län. Så främjade han hvad som kunde tjäna till jordbrukets förbättrande och uppmuntrade allmogen att inrätta kalkbrännerier och pottasksjuderier, tillverka harts o. s. v. Gift 1725 med Margareta Sofia Ramsay. 2. Nordenskiöld, Carl Fredrik, d. ä., militär, vetenskapsman. Född i Nyland d. 28 sept. 1702; den föregåendes bror. Han började sin bana på samma sätt som brodern, i det han 1716 ingick vid fortifikationskåren och erhöll tre år därefter konduktörsfullmakt. Efter ytterligare tvenne år, kommenderades han 1721 till tjänstgöring i Finland, där ödeläggelserna efter kriget gåfvo fortifikationens tjänstemän full sysselsättning, befordrades 1731 till löjtnant och kallades på samma gång som brodern till en af Vetenskapsakademiens första ledamöter. Såsom ingeniörkapten, hvartill han utnämndes 1741, erhöll han i uppdrag att vidtaga åtgärder för ett provisoriskt försvar af inloppet till Stockholm under det då inträffade finska kriget, befordrades 1745 till major och adlades tillika med brodern 1751. Fyra år därefter erhöll han fullmakt såsom generalkvartermästarlöjtnant, med anställning vid Stockholmsbrigaden, blef 1762 öfverste vid finska brigaden samt tog afsked 1763. De sista åren af sin lefnad tillbrakte han på sina egendomar i Finland, där han som god patriot verkade för höjandet af landets jordbruk och lyste genom sitt föredöme vid anläggningen af en mängd gagneliga inrättningar, såsom kvarnar, tegelbruk, skeppsbyggerier, vattenaftappningar, nyodlingar o. d. Tillika sysselsatte han sig med vetenskapliga forskningar, till och med i exeges, och efterlämnade åtskilliga handskrifter öfver flera delar af den Hel. Skrift. Till Vetenskapsakademiens handlingar lämnade han flera bidrag, handlande om naturvetenskapliga och ekonomiska rön. Han