familjebok» förekommer ett stort antal uppsatser, flutna ur hans penna. 1883--85 utgaf N. i Uppsala »Nordisk revy, tidning för vetenskaplig kritik och universitetsangelägenheter». Jämte A. Erdmann stiftade han i den uppsvenska universitetsstaden Språkvetenskapliga sällskapet, som utgifvit synnerligt värdefulla förhandlingar. N. utmärker sig både såsom föreläsare och skriftställare för ett i hög grad ledigt och underhållande framställningssätt. »Hans stil är lika klar och liflig som hans tanke, och den präglas af en kvickhet utan anspråksfullhet, men outtröttligt flödande, skapad icke blott af skarpsinne, men af en uppfriskande, ungdomlig optimism». Också har han förstått att vinna en talrik skara lärjungar, däribland flera med framstående begåfning. Tre af hans lärjungar hafva grundlagt en särskild tidskrift för behandling af frågor, hvartill de från början mottagit väckelser af N. Det är den förtjänstfulla tidskriften för nysvensk språkforskning, Språk och stil, utgifven af B. Hesselman, O. Ostergren och R. G. Berg. Att N. varit föremål för en mängd vetenskapliga belöningar och utmärkelser, faller af sig själft. Sålunda erhöll han 1884 halfva årsräntan af Oscar II:s jubelfestdonation. Vid två nordiska filologmöten har han fungerat såsom president. Han är medlem af Vitterh.- hist.- och antikvitetsakademien, af Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg m. fl. svenska lärda samfund och flera utländska. Däremot har han af principiella skäl ej mottagit någon ordensutmärkelse. Bland de många hyllningar, som kommo honom till del då han den 13 mars 1904 ingick i sitt 51:a lefnadsår, intogs främsta rummet af en präktig festskrift, om nära 800 sidor, till honom öfverlämnad såsom »en gärd af beundran, tillgifvenhet och tacksamhet» från 122 »studiekamrater och lärjungar», af hvilka 41 lämnat vetenskapliga bidrag till festskriften. Gift 1886 med Anna Emilia Rosell. Noring. En västgötasläkt, som tagit sitt namn af Norunga församling af Skara stift, där stamfadern, dragon vid ett västgötaregemente, var boende. 1. Noring, Carl, präst, donator. Född i Larfs prästgård, Västergötland d. 16 juni 1717. Föräldrar: kyrkoherden Sven Noring och Helena Victorin. Med god akademisk underbyggnad, förvärfvad i Uppsala, där han 1743 blef filos. magister, besökte N. Oxford och Cambridge 1745, holländska och franska universitet 1747 samt återvände 1748 till England, där han blef då anställd såsom pastor vid svensk-lutherska församlingen i London. Här hade han en morbroder, Lars Victorin, som i yngre år nedsatt sig i City och genom lyckliga handelsaffärer samlat en stor rikedom, och hvilken vid sin död testamenterade N. en del af sin förmögenhet. Själf genom sitt gifte försatt i en oberoende ekonomisk ställning, fördelade N. det erhållna arfvet mellan sina bröder, men undantog därifrån 4,000 p. st., dem han anslog till en stipendiefond för i Uppsala studerande prästsöner från Skara stift. Sedan han 1760 tagit afsked från sin prästerliga beställning i London, återvände han till Sverige följande året och inköpte Svansö gods i Västergötland, där han afled d. 3 april 1786. Som ett erkännande af hans frikostighet, utnämndes N. 1755 till teologie doktor i Uppsala, hvarjämte hans treårige son 1761 förlänades med adelskap och introducerades på riddarhuset under namnet Noringer. N. var gift med Margareta Lindegren. 2. Noring, Jonas, ämbetsman, konstälskare. Född 1755; den föreg. kusin. Föräldrar: öfverhofpredikanten Lars Noring och Theophila Unge. Tillsammans med den bekante Mattias Norberg anträdde N. en utrikes resa, besökte i denne utmärkte ledares sällskap de förnämsta bibliotek på kontinenten och fattade därunder det intresse för vetenskap och konst, som sedan följde honom genom lifvet. Inskrifven som e. o. kanslist i kanslikollegii expedition, befordrades han 1780 till kopist och två år senare till kanslist samt tillvann sig under sin tjänsteutöfning i hög grad exc. Höpkens och bröderna Scheffers bevågenhet. Genom samma gynnare blef han känd af Gustaf III, som 1785 gaf honom i uppdrag att göra en resa genom Portugal, Spanien, Frankrike och Italien och insamla konstverk och litterära märkvärdigheter för konungens räkning. Han synes likväl mest gjort afskrifter ur svenska missionsarkiven, af hvilka »Svenska Handlingar», tio handskrifna kvartband, efter hans död inköptes af Carl XIV Johan och skänktes till Uppsala universitets bibliotek. 1786 anställdes han såsom kommissionssekreterare hos frih. Staël von Holstein i Paris samt erhöll 1788 afsked med titel af expeditionssekreterare. Den senare hälften af sitt lif tillbragte han på sin egendom Ranåker vid Skara, upptagen af sina älsklingsstudier historia och språkvetenskap, hvarjämte han emellanåt öfvade sig i målningskonsten. Död därstädes d. 4 febr. 1823. Gift med Sofia Lamberg. 3. Noring, Laurentius Æmilius Alexis, författare i ekonomi. Född på Ranåker i Västergötland den 22 oktober 1799; den föreg. son. Efter att hafva genomgått Skara gymnasium, skickades N. till Uppsala och blef filos. magister därstädes 1827. Redan tre år förut hade han blifvit inskrifven i krigsexpeditionen af k. maj:ts kansli samt tjänstgjorde där som e. o. kanslist och kopist till 1835, under det han samtidigt förrättade tjänst i ett par andra ämbetsverk och 1828--1835 hade förordnande att bestrida sekreterare-befattningen vid stuteriöfverstyrelsen. Han innehade för öfrigt åtskilliga andra befattningar, var handsekreterare hos excell. Stedingk 1829--31, sekreterare i kommittéen för ordnande af Ottenby stuteri o. s. v. Under årens lopp företog han flere utländska resor, hvarunder han besökte England Frankrike, Preussen och Danmark, dels för inköp af ädlare hästar och boskap dels såsom sportsman. Han var nämligen utmärkt ryttare samt deltog och segrade i åtskilliga kapplöpningar både inom och utom fäderneslandet. Såsom arrendator af den vid Lund belägna Klostergården, ägnade han sig flera år åt landtbruket, synnerligast hästafveln, och har i dessa ämnen utgifvit: Tidskrift för hästvänner och landtmän 1831--34, Ett och annat om boskapsskötseln 1835, Kvartalsskrift för landtbruk och