Ingeborg i »Den bergtagna», Isabella i »Robert», Margareta i »Faust», Cherubin i »Figaros bröllop», Valentine i »Hugenotterna», Gilda i »Rigoletto», Nemea i »Konung för en dag» o. s. v. Sedan hon 1886 trädt i äktenskap med dåvarande löjtnanten, numera öfverstlöjtnanten, grefve Carl-Evert Taube, har det äfven då och då varit den musikälskande allmänheten förunnadt att njuta af hennes härliga sopran, i det hon med sin konst biträdt å musikaliska tillställningar för ett eller annat behjärtansvärdt ändamål Grefvinnan T. är sedan 1895 led. af Musikaliska akademien. Tawast, Johan Henrik, krigare. Född antagligen på Halola gård i Kuopio socken af Finland d. 31 juli 1763. Föräldrar: majoren Magnus Fredrik Tawast, som tillhörde en af Finlands förnämsta adliga ätter, och Maria Elisabet Molander. Efter att redan såsom barn -- han var den sjunde av tio syskon -- ha blifvit inskrifven i krigstjänst, utnämndes T. 1799 till fänrik vid Savolaks regemente. Medan han 1779--81, först på G. M. Sprengtportens, sedermera på Gustaf III:s, bekostnad studerade vid en berömd läroastalt i Strassburg, utnämndes han 1780 till löjtnant vid regementet Royal Suédois, hvarefter hans befordringar fortgingo med ovanlig snabbhet. Antagen 1782 till kammarpage hos Gustaf III, blef han 1786 löjtnant och året därefter kapten vid Nylands infanteriregemente. Stabsadjutant hos konungen 1788, tjänstgjorde han efter krigsutbrottet s. å. under G. M. Armfelt dels i Finland, dels vid Dalfrikåren i Värmland. Efter att hafva på åtskilliga stridsfält utmärkt sig, blef han till belöning härför 1790 utnämnd till öfverstlöjtnant vid Dalregementets vargering men förflyttades följande år i samma grad till Jämtlands regemente. 1793 blef han kammarherre och generaladjutant af flygeln, 1798 tjänstgörande kammarherre hos drottningen och 1802 öfverste för Jämtlands regemente, hvarpå han inom kort upphöjdes till friherre. Efter att 1804 ha blifvit öfverste för Kalmar regemente, deltog han, dels såsom brigadchef, dels såsom befälhafvande generaladjutant, i pommerska kriget 1805--07 och bidrog verksamt till fransmännens fördrifvande ur svenska Pommern. Generalbefälhafvare för södra armén 1809 och generalmajor s. å., afslöt han med danska generalen von Bülow det stillestånd, som inledde den med Danmark s. å. ingångna freden. 1812 anställdes han såsom adjutant hos kronprinsen Carl Johan och skickades s. å. öfver Ryssland till Konstantinopel att arbeta på fredens återställande mellan Ryssland och Turkiet, äfvensom att söka förmå Turkiet att sluta sig till en af Sverige, Ryssland och England stiftad koalition mot Frankrike. Den fred, han skulle bemedla, blef emellertid inom kort, hans åtgörande förutan, ratificerad, och hans arbete för Turkiets biträdande af den förenämnda alliansen rönte alls ingen framgång. Följande året befordrad till generallöjtnant, deltog han såsom souschef för nordarméns generalstab i fältslagen vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig. Kort efter den i dec. 1813 afslutade vapenhvilan hade han att i Köpenhamn underhandla om fredsvillkoren och utförde efter freden i Kiel d. 14 jan. 1814 en ny beskickning till danska hufvudstaden, denna gång för ratifikationernas utväxling, och kvarstannade sedermera till slutet af 1819 såsom envoyé vid danska hofvet. Upphöjd till grefve 1818, utnämndes han 1824 till general af infanteriet och blef 1829 En af rikets Herrar. Han var ledamot af Svenska krigsmannasällskapet (nuv. Krigsvetenskapsakad.) och af Landtbruksakademien m. m. Död i Stockholm d. 11 juli 1841. Med mångsidig bildning och vidsträckt erfarenhet, vunnen under fälttåg och utrikes resor, var T. icke blott en för sin tid ovanligt kunnig militär, utan jämväl en ansedd diplomat, hvars förmåga och kunskaper mer än en gång togos i anspråk för ganska maktpåliggande värf. Gift 1: 1808 med Kristina Sofia Hising och 2: 1823 med grefvinnan Lovisa Albertina Barck. Tegel, Erik Göransson, historieskrifvare. Född i Stockholm på 1560-talet och son af den bekante Göran Persson, Erik XIV:s gunstling. Efter faderns afrättning uppehöll sig sonen flera år under främmande namn vid åtskilliga utländska akademier och anställdes, sedan han efter Johan III:s död återkommit till Sverige, i Riksarkivet. Tillika användes han af hertig Carl i åtskilliga diplomatiska ärenden och var bl. a. af honom utsänd att förrätta spiontjänst vid riksdagen i Krakov 1593. Utnämnd s. å. till häradshöfding i Olands härad, stadfästes han 1594 i antydda syssla af Sigismund. I sällskap med hertigens sändebud öfvervar han 1596 Kristian IV:s kröning och medförde vid sin återkomst från Danmark Huitfelts historia om Kristian III. Till vederläggning af häri förekommande uppgifter fick han af hertigen i uppdrag att utarbeta en fullständig historia om Gustaf I. Utnämnd 1598 till hertigens handsekreterare, fortfor han alltjämt att stiga i Carls ynnest, som, äfven sedan han bestigit tronen, använde honom i flera viktiga värf, bl. a. i de kommissioner, som nedsattes öfver polska partiets anhängare. Så förde han såsom »rättegångshärold» å Carls vägnar anklagelserna mot riksråden vid riksdagen i Linköping 1600 och medverkade kraftigt till de anklagades fällande. 1608 förordnades han till slottslofven eller underståthållare på Stockholms slott och skickades s. å. jämte Chesnecopherus och Erik Elofsson till Wismar för att med danska fullmäktige afgöra striden om de tre kronorna, men de tre stallbröderna »uppehöllo sig så länge i Kalmar med drickande och välfägnad», att de danska sändebuden, ledsna vid att vänta, återreste till Danmark -- något, som sedan anfördes bland orsakerna till det följande kriget. 1610 erhöll han uppdrag att deltaga i granskningen af alla till Kammaren inkommande räkningar. Genom kunskaper och skicklighet bibehöll sig T. äfven under Gustaf II Adolf, om ej just i nåd likväl vid