drifvits in absurdum af åtskilliga tidningsskribenter, skriften Om efterhärmning, som »innehåller T:s kanske snillrikaste anmärkningar öfver estetiska frågor, men på samma gång hans mest bizarra». I dec. 1792 utgaf T. sin afhandling Om det allmänna förståndets frihet. Han hade däri sammanfört tvenne af honom redan 1786 författade memorial, det ena riktadt till konungen, det andra till ridderskapet och adeln, och i hvilka yrkades införande af oinskränkt tryckfrihet. Afhandlingen var försedd med ett förord, kalladt Ärligheten. Til h. k. Höghet regenten. Häri uppmanades hertig Carl att icke se på former och statuter utan på landets sanna bästa, samt »afskaffa de fyra barbariska nationerna: rikets stånd, hvilka visat sig vara dess obestånd» o. s. v. Detta ansågs som en uppmaning till öfverändakastande af statens grundlagar, hvarför skriften åtalades och författaren uppkallades i Svea hofrätt d. 23 dec., hvarifrån han fördes i fängelse på stadshuset. Genom regeringens utslag dömdes han d. 22 febr. 1793 till fyra års landsförvisning, hvarefter han d. 8 mars s. å. fördes ur riket. På utländsk botten uppehöll han sig i början i Köpenhamn, Lübeck och Hamburg men utnämndes 1795 till professor och bibliotekarie i Greifswald, hvarest hans återstående lif förflöt lika stilla och tyst, som hans första varit bullersamt och stormigt. Sin penna nedlade han emellertid icke utan fortfor att rikta litteraturen med nya alster af densamma. Nämnas må bland dem: Om qvinnokönets naturliga höghet 1793 (10:de uppl. 1883, öfvers. på danska 1884 och på finska 1886), Om uplysningens princip s. å., Om ett stort tänkesätt emot våld, list och partier s. å., Harmonien eller allmän plan för en uplyst och ägta kärleksförening 1794 (skriften dock författad redan under T:s vistelse i London), Handbok för omtänksamma hushåld i diäten 1795 samt ett antal disputationer och större och smärre vetenskapliga skrifter. Han afled i Greifswald d. 1 okt. 1808, och blef begrafven utanför staden vid Neukirchen. Snillrik och kraftfull, verkade T. i flera afseenden stärkande på sin tid, mest dock som estetisk granskare och tänkare. Såsom skald saknade han icke blott fantasi, utan äfven det språksinne, som behöfves för att ge sinnlig form åt tankar och känslor. Klarast lyste hans snille i striden, och hela hans fredliga verksamhet skulle icke hafva skänkt honom hälften af det rykte, han vann genom sina äldre skrifter. T:s Samlade skrifter äro utgifna i flera upplagor. Gift med Gustafva Kossky. Thorsander, Johan, universitetslärare, lärd. Född d. 31 maj 1777 i Seglora socken af Västergötland, där fadern var bonde. Efter undfången elementarundervisning i sitt fädernestift, blef T. student i Uppsala 1797 och promoverades 1803 till fil. magister. Förordnad s. å. till lärare vid elementarskolan i Gäfle, utnämndes han 1805 till gymnasiiadjunkt i Göteborg, hvarifrån han 1807 återvände till universitetet i Uppsala, tog teologie kandidatexamen 1808, teol. lic.-examen 1809 och förordnades det sistnämnda året till teol. docent. E. o. teol. adjunkt 1813, utnämndes han två år senare till e. o. teol. professor, blef teol. doktor 1818 och s. å. ledamot af bibelkommissionen samt befordrades till andre teol. adjunkt och kyrkoherde i Börje 1826. 1832 erhöll han fullmakt såsom teol. dogm. et moral. professor samt blef 1835 förste teologie professor och domprost i Uppsala. Död under ett tillfälligt besök i Mariestad d. 25 juli 1851. I ungdomen ansågs han för en skarpsinnig matematiker men ägnade sig, efter sin återkomst till universitetet 1807 uteslutande åt de teol. vetenskaperna och har på detta område utgifvit: De armenianis observationes 1808--09, Profeten Jeremia. Ny proföfversättning 1837, m. m. Ogift.

Thott, Tage, ämbetsman. Född på Skabersjö i Skåne d. 23 okt. 1739. Föräldrar: ryttmästaren Otto Tott och Kristina Kaas. Under sin vistelse vid universitetet i Lund ämnade T. välja ämbetsmannabanan och aflade juridisk examen, men ingick kort därefter (1768) som kornett vid Norra skånska regementet och deltog med detta i fälttåget i Pommern. Befordrad till löjtnant 1764, tjänstgjorde han som kavaljer vid den ambassad, som 1766 i Köpenhamn afhämtade kronprinsen Gustafs brud, Sofia Magdalena, och befordrades 1769 till major i armén. Såsom kommendant på citadellet i Malmö, hvartill han samtidigt förordnades, förestod han någon tid landshöfdingeämbetet i Malmöhus län och erhöll 1776 fullmakt såsom ordinarie innehafvare af samma befattning. Två år senare upphöjdes han af Gustaf III till friherre, då han förändrade sitt fädernenamn till Thott, blef 1788 öfverkommendant i Malmö, 1807, grefve och slutligen 1816 en af rikets herrar. Ledamot och ordförande i Fysiografiska sällskapet i Lund. Död i Malmö d. 7 mars 1824. Gift 1763 med friherrinnan Ulrika Kristina Barnekow. Thulstrup. Släkten är ursprungligen dansk och erhöll infödingsrätt i Sverige 1808. 1.

Thulstrup, Carl Magnus, militär, statsråd. Född i Landskrona d. 12 jan. 1805. Föräldrar: sekreteraren vid danska konsulatet i Skåne Ludvig Thulstrup och Lovisa Haabert. Student i Uppsala 1822, utnämndes T. 1824 till underlöjtnant vid Fältmätningsbrigaden af Ingenjörkåren och befordrades 1831 till löjtnant vid besagda brigad, som s. å. fick benämningen Topografiska kåren. Under åren 1829--32 tjänstgjorde han såsom informationsofficer vid Ingenjörkårens läroverk samt var 1832--50 lärare i topografi vid Högre artilleriläroverket å Marieberg. Under sist nämnda tid befordrades han 1835 till kapten i armén och företog s. å. på kunglig befallning en resa genom Danmark, Tyskland och Frankrike för att inhämta kännedom om dessa länders topografiska arbeten. Blef 1843 kapten vid Topografiska kåren, 1847 adjutant hos konungen samt utnämndes 1860 till major vid förenämnda kår