naturromantiska illusionen att förnimma sig vara ett med det omedvetna och skapande lifvet, Syner 1901. Med denna mer och mer förinnerligade mystiska känsla sammanhängde den allt djupare och djupare musikaliska melankolien. Till detta kom i Melodier i skymning, 1902, ett för Ekelunds första diktning okändt moment: erotiken, men ordet fattadt i platonisk mening såsom en själens kyska längtan efter en syskonsjäl, som han trott sig träffa, och hvars bild han endast i skygga liknelser vågar framkalla. Elegier, 1903, anslog delvis samma toner, men i dem låg en stegring af själens upprördhet, och man fick ibland det intrycket, att denne unge man tillhörde de skalder, som stycke för stycke blödande offra sig själfva åt »diktens marmorkalla gud». De flesta af dessa i konstfull, men nervös, form framsprungna elegier äro uttryck för ett namnlöst lidande, en världssmärta, en nattstämning. Å andra sidan framträdde här tydligare än förr skaldens dragning till grekiskt lif och dess dionysiska ande. I den sjätte samlingen In Candidum, 1905, når poetens försjunkande i stämningen kanske djupare än någonsin. Själfva orden förefalla honom för tunga för att antyda det, som rör sig inom honom, och han söker genom nya ljudsammanställningar och rytmiska upptäckter aflocka språket större uttrycksmöjligheter än dess teckenvärde besitter. Hafvets stjärna, 1906, slutligen betecknar en kulmen och en kris. Själfbespeglingen har nu blifvit monoman. Skalden förnimmer endast sitt eget lidande, och det ser han i hallucinationer, på hvilka han i ångest väntar. Allt annat är honom främmande, och som en främling vandrar han genom länder och städer bland människor, som äro honom likgiltiga. Och han gitter endast lyssna till sitt eget lifs hemliga gåta. Hans lif är själfförbränning, ett osläckligt begär. Ty den platonska Eros har tagit kroppslig form. Häraf lifsleda, dödslängtan och förnimmelsen af gränslös hopplöshet, fattigdom och beklämning. Men också en sensuellt-religiös fantasi, som sammanblandar lustan med det himmelska.» Ogift. Ekgren, Carl Erik, afgick ur stadsfullmäktige 1904, allt framgent beklädande vice ordförandeplatsen. Eklund, Per Gustaf, var äfven ledamot af 1903 års kyrkomöte. 6. Ekman, Carl Edvard, afled i Göteborg d. 24 dec. 1903. Ekman, Johan August, ledde förhandlingarna vid 1903 års kyrkomöte. Elfving, Nere Albert. Moderns namn var Carolina Öberg. Elmblad, Johannes Vilhelm Samuel, lämnade 1906 k. teatern. 4. Ericson, Carl Wilhelm, militär, riksdagsman, var vid 1902 års val ej längre valbar i sin gamla valkrets. Han blef 1903 generallöjtnant i generalitetets reserv och inspektör för trängen. * Eschelsson, Elsa Olava Kristina, Sveriges enda examinerade kvinnliga jurist. Född i Norrköping d. 11 nov. 1861. Föräldrar; konsul Anders Olof Eschelsson och Carolina Lovisa Ulrika Frestadius. Student i Uppsala 1882, blef E. fil. kand. 1885, hvarefter hon ägnade sig åt juridiska studier och aflade juris kand.-examen 1892, den första och hittills enda kvinna i Sverige, som aflagt examen inför juridisk fakultet. Hon biträdde sedermera vid domaregöromålen vid Uppsala läns södra domsaga 1892--93, blef juris licentiat 1897 och promoverades s. å. till juris doktor, efter försvar af afhandlingen Om begreppets gåfva enligt svensk rätt samt förordnades samtidigt till docent i civilrätt vid Uppsala universitet. Fröken E. har upprepade gånger haft förordnande att kortare och längre tider föreläsa processrätt samt att leda den teoretiskt propedeutiska undervisningskursen i civilrätt och de viktigaste därmed sammanhängande delarna af processrätten, äfvensom straffrättens allmänna grunder, samt 1905--06 att förrätta examination i kansliexamen. Hon har i det af Ernst Lehr 1901 i Paris utgifna arbetet Eléments de droit civil scandinave författat afdelningen om svensk civilrätt, 1903 utgifvit Om civiläktenskapets framträdande i svensk och utländsk rätt samt 1904 Bidrag till läran om besittning enligt svensk rätt. Besittningsbegreppet. En rättsencyklopedisk studie. 2. Essen, Hans Henrik von. Sonen Gustaf Adolf Fredrik Wilhelm, som afled 1874 (ej 1879), blef 1863 serafimerriddare. 3. Essen, Fredrik von, har varit ledamot af statsutskottet 16 (ej 12) riksdagar. Från 1902 hade han plats i talmanskonferensen till och med 1906, då han afsade sig riksdagsmannaskapet. Eugen Napoleon Nikolaus, svensk arffurste. En samling af prins Eugens taflor utgåfvos 1905 under titeln Svenska landskap, med en inledande essay af O. Levertin: »Stockholmsnaturen i svensk dikt». Fahlbeck, Pontus Erland, valdes 1902 af Göteborgs och Bohus län till ledamot af Första kammaren, där han spelat en mindre betydande roll, än man kunnat vänta, vid alla riksdagar suppleant i lagutskottet. Han har ytterligare utgifvit bl. a.: Sveriges författning och den moderna parlamentarismen, 1904 och andra delen af Sveriges adel. Fallström, Carl Daniel, är sedan 1905 gift med Anna Larsson. Har ytterligare utgifvit bl. a. diktsamlingarna I Gyllenrödt 1902 och Hvita Syrener 1905. 2. Faxe, Arvid Gustaf, ansågs under sin statsrådstid tillhöra konseljens mera liberala element och att särskildt lifligt tillstyrkt Oskar I:s sanktion å de tre ofrälse ståndens beslut om lika arfsrätt mellan broder och syster. 5. Fersen, Fredrik Axel von, blef 1765 serafimerriddare. 6. Fersen, Hans Axel von. Brodern Fabian Reinhold blef 1814 serafimerriddare.