amiral, sjöhjälte. Född den 1 maj 1502 i Halland eller Norge. Föräldrar: Thord Olofsson Bagge och Ingeborg Jakobsdotter, af norsk adlig börd.
I yngre år var B. liksom fadern dansk undersåte och ingick först vid tjugufyra års ålder i Gustaf I:s tjänst. Vid den tiden fanns ännu ingen bestämd skillnad mellan landthären och flottan. Sålunda blef B. 1541 underamiral vid flottan och följande året höfvitsman för ett regemente knektar och utmärkte sig på bägge dessa poster för mod och skicklighet. Under Dackefejden bidrog B. genom sin klokhet och tapperhet förnämligast till upprorets dämpande. Utnämnd till ståthållare i Viborg, fann han staden 1556 omringad af etthundrafemtiotusen ryssar, den största här som då någonsin hotat Sverige. Andra natten efter fiendens ankomst införde svenskarna några med hö lastade vagnar öfver en lång träbro. Det häraf uppkomna bullret skrämde ryssarna, så att de genast aftågade. Sina mest lysande bragder utförde B. under Erik XIV:s sjökrig med danskarne. I det ryktbara slaget vid Bornholm 1563 besegrade han danska flottan och tog dess amiral Joakim Brockenhusen till fånga, hvarför konung Erik lät segraren hålla ett lysande triumftåg i Stockholm. Samma år angripen vid Öland af danskarnes och lybeckarnes förenade sjömakt, försvarade han sig med ett hjältemod, som gjorde fiendens seger ganska tvifvelaktig. Följande året utlopp han åter tillsjös, men en storm skingrade flottan, så att han blott hade några få skepp hos sig, när han mötte fienden, hvars styrka utgjorde tjuguåtta segel. B. angrep dem likväl oförskräckt och striden varade ända till aftonen, med afgjord framgång för svenskarne. Följande dagen började den ånyo; B. hade endast två skepp hos sig och dessa öfvergafvo honom slutligen också. Icke desto mindre fortsatte han den olika striden och tvang det ena fientliga fartyget efter det andra att draga sig tillbaka. Först när hans eget var äntradt och i brand, gaf han sig som fånge åt amiralen på lybska flottan. Några ögonblick därefter sprang svenska amiralskeppet Mars, »Jutehataren», i luften. B. fördes till Köpenhamn där han hölls fången i sju år, men blef för öfrigt väl behandlad. Vid sin återkomst till fäderneslandet, utnämndes han 1571 till slottslofven (kommendant) på Stockholms slott och dog där d. 14 jan. 1577.
Gift med Anna Svinakulla af den gamla ätten Svinhufvud.
