diplomat. Född i Västmanland d. 26 dec. 1607. Föräldrar: Erik Mattsson och Brita Jönsdotter. Till hågkomst af fadern, som varit mjölnare, antog B., när han begynte studera, namnet Mylonius.
I Uppsala, dit B. dimmitterades som student 1627, omfattade hans studier i början teologien och närbesläktade kunskapsarter, men det uppdrag han några år därefter emottog, att vara lärare för grefve Magnus Gabriel de la Gardie, föranledde honom att göra sig förtrogen med politik och statsrätt och söka sin framtida befordran inom det världsliga ståndet. Utnämnd 1637 till eloqu. professor i Uppsala, fästade han vid sig rikskanslären A. Oxenstiernas uppmärksamhet. Denne förmådde honom att till en början biträda såsom sekreterare i kansliet och utsåg honom att 1643 afresa till fredskongressen i Osnabrück och där såsom legationssekreterare tillhandagå hans son Johan Oxenstierna och Adler Salvius. Vid de misshälligheter, som voro rådande emellan de bägge svenska legaterna, Oxenstierna och Adler Salvius, gick B. alltid en lycklig medelväg, hvarigenom hans åsikter kommo att utöfva ett bestämdt inflytande på de pågående fredsunderhandlingarna. Efter fredsslutet 1648 emottog han det viktiga förtroendet att ordna förhållandena i de nyförvärfvade tyska provinserna och utnämndes 1664 af d. v. förmyndareregeringen till riksråd. I rådskammaren tillhörande det parti, som motsatte sig Sveriges förbindelse med Frankrike och inblandning i dess politiska stridigheter, nödgades B. oftast uppträda emot sin forna lärjunge de la Gardie och dennes planer och åsikter.
Adlad 1646 antog han namnet Biörnklou. Carl X, hvilken som kronprins hyste för B. samma misstroende som för de flesta andra medlemmarna af rådet, förändrade likväl tankar, när han närmare lärt känna den outtröttlige tjänaren och yttrade, att »han aldrig ägt i sin tjenst eller någonsin kännt en på samma gång större statsman och bättre kristen.» Död d. 20 aug. 1671.
Gift 1640 med Margareta Wallenstedt, dotter af biskop
Wallins i Strängnäs.
