militär. Född d. 2 juni 1785. Sonsons sonson till D 1. Föräldrar: envoyén och hofmarskalken frih. Henrik Jakob von Düben och Julie af Petersens.
Vid aderton års ålder utnämndes D. till fänrik vid Svea lifgarde, deltog såsom löjtnant i pommerska fälttåget och vann därstädes guldmedaljen för tapperhet i fält 1807. Någon tid därefter begärde och erhöll han afsked, blef sedan kapten i armén och undfick majors namn och värdighet 1815. Under ett tillfälligt vistande i Wien vintern 1832 skall D. hafva fått ett bref från en af sina vänner, majoren friherre J. F. E. von Vegesack som samtidigt uppehöll sig i Berlin, rörande prinsen af Vasa. Brefvet uppsnappades och ansågs vittna om förrädiska stämplingar, hvarpå D. och von Vegesack åtalades för högmålsbrott om hösten 1832. De bägge anklagade nekade för brefvet, men som det ej kunde bestridas, att de stått i brefväxling och haft umgänge med prinsen, dömdes de enligt 1812 års författning till ständig landsflykt och affördes i maj månad 1833 till Tyskland. Genom den amnesti, som den 20 okt. 1834 utfärdades för alla politiska förbrytare, erhöll D. rättighet att återkomma till fäderneslandet, där han dog i Stockholm d. 4 okt. 1846.
Gift 1810 med Karolina Eckhardt från
Greifswald.
