Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
MARTHAS BARN
»Frågan är, om du kommer att förbli lycklig... I
längden, menar jag... ett helt, långt liv... Passa ni även
för varandra? ... Känner du honom som en man, till
vilken du förtroendefullt kan se upp; är du övertygad om
att hans förstånd, hans godhet, hans karaktär
överensstämmer med ditt eget väsen?...»
»Jag sade honom själv detsamma för några timmar
sedan : ’Vi känna icke varandra’. Liksom du, mamma, så
hyste även jag tvivel... Men nu är det borta ...
Kärleken kan ej misstaga sig så — och är ej kärleken i och
för sig själv en borgen för lycka? Om det är så för ett
helt liv?... Vem kan väl genast fordra så mycket? Är
det ej redan nog, att man över huvud taget — om också
endast ett ögonblick — får bli delaktig av lyckan, denna
gyllene frukt och får vederkvicka sin själ därmed?. ..
kommer du ihåg, mamma — du har ej endast berättat
mig sagor, du har även förtalt mig historier ur ditt eget
liv — kommer du ihåg hur du ingick ditt äktenskap med
Rudolfs far? En kotiljong på en kasinobal — och hans
och ditt öde var beseglat. Var icke du lycklig samman
med honom? ... Visserligen också inte för livet — ty
efter ett kort år rycktes han bort från dig... men var ej
detta år härligt?»
»Men, mitt barn, det är något helt annat... jag var så
ung då, så outvecklad till förstånd och karaktär... under
det att du Sylvia ...»
»Men även jag är ung ...»
»Dock redan 22 år ... jag var då sjutton år gammal.
Men åren betyda intet —. Du är en allvarlig flicka, en
självständigt tänkande kvinna —; du ställer stora anspråk
på människorna ...»
■ »Ja, detsamma har jag i dag sagt min fästman ...
uttryckt samma tvivel...»
»Ser du?»
»Jag har visserligen yttrat så, men jag tvivlar ej i mitt
inre — åtminstone icke nu. Den lycka, som uppfyller mig
är starkare än allt — allt annat —jag kan ej fatta
det...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
