Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 62
marthas barn
tala. Förlåt, att jag där vidrörde något, som kanske är
er pinsamt! Men jag räknar det som ett av mina mest
ljusa minnen.
Alltså Rudolf? Dagen före duellen hade han rest från
Wien och fick först några dagar senare genom
tidningarna kännedom om den. Om Sylvias tillstånd visste han
intet. Jag ville icke underrätta honom, emedan jag visste,
att han var tvungen fullgöra vissa överenskommelser, som
han ingått, och jag ville icke för honom försvåra denna
uppgift. Men han erhöll från annat håll meddelande
därom. Då frigjorde han sig från sina förbindelser och
ilade till mig. Att söka bistå mor och syster i deras sorg
och olycka, det ansåg han som sin första plikt. — Och
i sanning, hans närhet har gjort mig gott.
Även en annan för mig kär person har visat mig
mycket deltagande och på alla sätt sökt trösta och uppmuntra
mig; det är Cajetane Ranegg. Så snart jag var ensam,
kem hon till mig, men befann sig Rudolf i mitt sällskap,
gick hon åter. Det väckte till och med allmän
uppmärksamhet; hon undvek honom så gott hon kunde. Att hon
har honom kär, har jag redan länge vetat... Det har jag
ju också sagt till er och likaså min önskan, att han skulle
hemföra henne som brud, men han vill icke höra talas
om något nytt giftermål.
När Sylvia fullständigt tillfrisknat, flyttade vi till mitt
gamla Grumitz, som jag så försummat för Brunnhofs
skull. Ack, vilka ungdomsminnen gömmer icke detta
ställe... Rudolf följde mig hit, men reste genast åter.
Han måste taga igen det han försummat. Angående hans
verksamhet, tankar och planer skall jag muntligen
berätta er. Jag deltager ju fortfarande med hela min själ
i den stora uppgift, som min make efterlämnat och min
son övertagit. Hur mycket än egna bekymmer — för
min stackars olyckliga Sylvias skull — plågat mig, hur
mycket jag än själv lidit — alla dessa saker ha orsakat
mitt hjärta ett hårt slag (hjärta icke i bildlig betydelse,
utan som organ), och min hälsa är svårt angripen — har
jag ’dock aldrig upphört att begrunda och intressera mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
