Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Lauritz Weibull.
kunde framhärda i ohörsamhet. De utsedde domarna hade
då att proklamera bannet och att därutöver belägga Sverige
med interdikt. Inte nog härmed. De bemyndigades också
att påkalla den världsliga maktens bistånd. Det ena som
det andra skedde. Därmed var Christiern II i besittning
av det nya vapnet. På härfärd mot Sverige 1520 var han
nu inte endast målsmannen för de andra nordiska rikena och
Sveriges laglige herre. Han var också bliven den
allmänneliga kyrkans mandatär mot de brottslige, som i kampen mot
Gustaf Trolle och de kristtrogna i landet trotsat gällande
rätt och ordning.
Christiern II och unionspartiet i Sverige med Gustaf
Trolle i spetsen hade i september 1520 segrat över Sturarna
och de nationella. Konungens och med honom
unionspartiets ställning var övermäktig. Men det kunde synas, som
skulle Christiern II i denna ställning ge exemplet av en
segrare, som respekterade även de besegrades rätt. Hans
ombud hade i Uppsala lovat och tillsagt, att han skulle styra
och regera efter Sveriges lag och hålla alla rikets och dess
innebyggares friheter och privilegier; all ogunst och
misstanke skulle tillgivas och aldrig argas på någon efter
överenskommelsens datum. Konungen hade stadfäst detta. Vid
Stockholms kapitulation hade han tillstått staden och dess
innevånare deras privilegier och fullständig amnesti. Och
liksom här hade han i det likartade brev han givit Christina
Gyllenstierna, Sten Stures enka, och slottsloveninnehavarna
i Stockholm, försäkrat, att all ovilja, skada och fördärv, som
skett under den långa örligen i hans farfaders, faders och
hans egen tid av fru Christina själv, hennes husbonde, deras
tjänare och tillhjälpare, andliga och världsliga, inrikes och
utrikes, skulle vara en klar, avtalad sak till en ändelig ända;
desslikes vad som övats mot ärkebiskop Jacob Ulfsson och
ärkebiskop Gustaf Trolle, biskop Otto av Västerås, andra
prelater, riddare och frälsemän med flera, enkannerligen
nedbrytandet av Stäket och av ärkebiskop Jacobs slott Arnön.
Intet härav fick dragas varken för andlig eller världslig rätt.
Konungens majestätssigill, sjutton biskopars, riddares och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
