Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad.
5
väpnares insegel och signe ter, därtill rikets klämma hängdes
under akterna.
För såvitt löften och beseglingar är i stånd att trygga
en övervunnens rätt syntes allt i ordning. Men tiden var
Cesare Borgias och de andra italienska kondottierernas,
Niccolo Machiavellis, Henrik VIILs, De herrar och män, som
tidigare suttit inne med makten på Stockholms slott, den
gamle herr Sten och electus Hemming Gad, hade alltid vetat
en väg undan ett givet ord och ett hängande sigill. Skulle
de nya makthavarna på slottet, Christiern II och hans svenska
och danska rådgivare, Gustaf Trolle och de andra, inte också
finna vägen? Händelsernas ström flöt snabbt. Svaret skulle
inte länge låta vänta på sig.
Åtta dagar efter intåget i Stockholm lämnade Christiern
II sin nya huvudstad. I mitten av oktober var han åter från
Köbenhavn. Ett riksmöte var kallat till Stockholm. Råd
och adel, ombud för köpstäderna, bergslagerna och häraderna
infann sig.
Riksmötet var kallat för konungens kröning. Tillfället
blev begagnat för ett fastläggande av den konstitutionella
grund, på vilken konung Christierns svenska majestät vilade.
Riksrådet sammanträdde den 30 oktober på konungens
kallelse. Det skedde för att samtala och besluta om
kröningen. Inför rådet framträdde doktor Johan Sucket, Carl
V:s, den romerske kejsarens och den spanske konungens
orator och sändebud hos konungen, och vid hans sida
biskop Jens Andersen Bældenak av Odense. De förklarade »på
hans nådes vägnar» S:t Erik konungs skrivna lag. Den
innehölle, utvecklade de, att när flera en konungs söner till
riket äro, skola lagmännen en av dessa tillnämna eller utkesa
och till konung döma. Konung Christiern var i sin faders
tid bland de då flera kungasönerna utvald till rikets rätte
herre; nu, efter faderns död, var han dennes ende son och
arvinge till Sveriges rike; de begärde, att rådet ville honom
som denne ende son och ende arvinge, eftersom ej flera
vore, på vilka valet kunde falla, som rätt arvherre till
Sveriges rike anamma, kröna och krisma. På framsättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
