Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Lauritz Weibull.
följde en överläggning. I denna deltog också de till kröningen
kallade ständerna. Riksrådet godtog i ett öppet brev av den
31 oktober deduktionen. Det utvecklade den yttermera. Det
deklarerade »efter lagen», med ständernas ja och samtycke,
att Sveriges rike tillhörde konung Christiern, konung Hans’
ende son, av rätt arv och lagligt efterföljande, icke efter
någon utväljelse. Det lovade att kröna och krisma
konungen till sin och Sveriges rätte arvherre och konung, utan
någon utväljelse, när han så krävde 1.
Enligt den svenska landslagen är konung till riket
väljande, ej ärvande. Det är tydligt, att denna riksrådets
deklaration och detta löfte inte står i överensstämmelse därmed.
Allen, Paludan-Muller och andra har starkt framhäft detta.
Men lika tydligt är, i motsats till vad man menat, att Johan
Sucket och Jens Andersen inte kunnat bygga sin
framställning på en S:t Eriks skrivna lag, den svenska landslagen,
vilken sade raka motsatsen, och utan vidare kunnat få
riksråd och ständer med sig. Den skrivna lag, de åberopade,
måste i någon form ha existerat. Begreppet S:t Eriks skrivna
lag måste ha haft en annan och vidare omfattning.
Vad Johan Sucket och Jens Andersen förstått med S:t
Eriks skrivna lag kan fås fram, om man utgår inte från
landslagen, utan från marsöverenskommelsen i Uppsala.
Det hade här från segrarnas sida lovats att hålla vid makt
»alle nyttige brev och recesser, evar de gjorde äre, i Kalmar
eller annorstädes, vilke vår nådigste herre och desse tre
riken nyttige äre», och att fullgöra dem efter riksrådens råd och
samtycke 3. Till dessa brev och recesser från Kalmar hörde
självfallet också unionstraktaten av 1397. I denna möter
följande bestämmelse: »giver gud denne konung (Erik) son
eller dem efter honom komma en son eller flere, då skall en
till konung väljas och tagas över alla tre rikena och ej flere» 4.
1 Sveriges traktater III, 623.
2 C. F. Allen, De tre nordiske Rigers Historie 1497—1536, III: 1, 305;
Paludan-Muller, De förste Konger af den Oldenborgske Slægt, 351.
3 Sveriges traktater III, 606.
* Sammastädes II, 564.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
