Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Lauritz Weibull.
vilar närmast på Petrus de Tarantaise. Två ting, säger han
med denne, erfordras för att stämplas såsom hæretiker. För
det första: en irring i förståndet i fråga om de ting, som
faller under tron, ett förnekande alltså av något ställe i den
heliga skrift eller av vad kyrkan fastslagit såsom normgivande
i trossaker. För det andra och som ett komplement till
detta: hårdnackenhet i viljan, så att man inte endast frivilligt
väljer att ansluta sig till falsk lära, utan också hårdnackat
står emot sanningen, som är en uppenbarad. I motsats
härtill definierar Antoninus schism a såsom en förbrytelse, vilken
inträder då någon vägrar att vara under påven och att stå
i gemenskap med kyrkans honom underdåniga lemmar.
Schismat står direkt och genom sitt inneboende väsen i strid
med kyrkans enhet. Men verklig* schismatiker är endast den
som av fri drift och med full avsikt skiljer sig ut ur denna
enhet. Hæresi och schisma skiljer sig från varandra såsom
släktet och arten, sicut genus et species 1.
Den andra fråga, som reser sig, är frågan: var de
förbrytelser, för vilka Gustaf Trolle anklagade, i belysning av
det här sagda, tillräckliga för att tjäna såsom motivering för
kätteri?
De två förbrytelser ärkebiskopen skjuter i förgrunden
är förbrytelserna mot biskoparnas och klerkernas personer
och mot den kyrkliga egendomen. Båda hade sedan långt
tillbaka varit föremål för lagstiftning, och denna fått sin sista
gällande utformning av Julius II i konstitutionen
Consveve-runt 1511 och vid det femte Laterankonciliet i Leo X:s
konstitution Siipernæ 1514. Förbrytelserna var eo ipso belagda
med exkommunikation och anathema; absolutionen var
reserverad påven 2. För den tredje förbrytelsen i klagoskriften,
trugandet till att under rådande interdikt säga messan,
stipulerade redan Clemens V straffet: excommunicatio latæ sen-
1 Antonini archiepiscopi Florentini ordinis prædicatorum Summæ sacræ
theologiæ iuris pontificii et Gæsarei secunda pars. Tit. XII. c. 4—5; Tit.
III. c. 11.
2 Gonsveverunt 1511 §§ 8 och 10; Supernæ 1514 § 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
