Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Lauritz Weibull.
son, Gustaf Eriksson, »och alle andre, fattige och rike, ingen
undantagen, som med förskrevne hennes döde herre och
husbonde och henne i detta örlig inträdde äre» 1. Allt detta
gick stick i stäv mot uttalandet i Hans Brasks brev. Spelet
syntes förlorat.
I denna belägenhet har det gällt att rädda vad som
ännu kunde räddas. Tiden var ond, full av omstörtningar.
Ingen visste vad morgondagen kunde bära i sitt sköte.
Konungens vilja hade man inte kunnat betvinga. Skulle
man nu också, genom att själv avpressas besegling, se sin
egen vilja betvingad?
Hemming Gads brev den 3 september visar, vilken vikt
de belägrade tillade en besegling av ärkebiskopen och de
skadelidne »till allra största och högsta förvaring»; man ville,
för full säkerhet, även rikets klämma under akterna. Det är
tydligt, att kravet måste ha ingått i de artiklar, som de
belägrade uppsatte natten till den 4 och underställde konungen.
Kravet var anmärkningsvärt. Det var väl denna tid i
mellan-havandena mellan de nordiska rikena den vanliga regeln, att
akter av den principala betydelse som de akter det här var
fråga om och som utfärdades av konungen, beseglades
jämväl av riksrådet såsom garanterande part2. Men i detta
fall var det särskilt ärkebiskopen och hans män, vars sigill man
ville. Här satte nu motståndet in. Än anmärkningsvärdare är,
att motståndet verkligen kröntes med framgång. Det lyckades
att kringgå de belägrades krav, Beseglingsformeln gjordes
olik den äskade. Den fick lydelsen; »Dess till yttermera
förvaring och stadfästelse have vi (Christiern) låtit hänga vårt
majestäts insegel för detta vårt öppna brev, och till
vittnesbörd have vi förbemälte mäster Göstaf, ärkebiskop i Uppsala,
Matthis i Strengnäs, Otte i Vesterås ete. riksens klämma med
allés vare insegel och signet här veterligen låtit hänga för
1 Hadorph, Rimkrönikorna, II, 447, 445, 438. Jmfr Sveriges traktater
III, 614, 616, 606.
2 Jmfr senast Christiern II:s ratifikation av överenskommelsen i
Uppsala, beseglad till stadfästelse även av det danska riksrådet 1520 31/3. Hadorph,
Rimkrönikorna, II, 437; Sveriges traktater III, 605.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
