Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Nekrologierna från Lund, Roskildekrönikan och Saxo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Lauritz Weibull.
tera, vem som är pennföraren i Roskildekrönikan.
Fysionomien, som avtecknar sig bakom orden, är Eskils. Krönikan
är hans testamente som biskop i Roskilde, Liber daticus
upptakten till hans ärkebiskopsgärning.
IV.
Med de vunna resultaten vidgar sig utsikten. Det är i
Liber daticus inte längre fråga om endast några enstaka
notiser, som ändrats eller strukits, några messor och
års-begängelser, som avlysts. I Roskildekrönikan talar inte längre
en ringa och ensam klerk med en snäv och begränsad
horisont. Allt lyfter sig till ett allmännare plan. Fråga är om
en genomförd livs- och historieuppfattning. Uppfattningen
är den uppfattning, som hystes av tidens ledande personlighet
i Danmark, den främste mannen i Norden, ärkebiskop Eskil.
Paludan-Muller har i Danmarks historia under det 12.
århundradet sett en kamp om makten mellan två släkter,
Sven Trundsens släkt och Skjalm Hvides släkt \ Det är en
problemställning som inte räcker. Kampen var där, en »non
mediocris Hs». Men kampen stod inte mellan olika släkter,
utan mellan olika, stora och ledande idéer i stat och kyrka.
På ena sidan ärkebiskop Eskil, på den andra, frånsett
kungarna, en lång räcka: ärkebiskop Asker, även han av Sven
Trundsens släkt, Riko av Roskilde, Elias av Ribe, Absalon.
Denna kamps skiften kan här inte följas. Men kampen för
kyrkans frihet blev under dem såsom aldrig förr en kamp
mellan »sacerdotium och regnum», kyrka och stat i deras
ställning till varandra. I denna kamp stod Eskil som muren
kring Israels hus, tänkande universalt, med kyrkans idé som
den enda och förande, helt på augustinsk-gregoriansk grund.
Under de andra sviktade denna grund. De hade ett annat
och trängre fädernesland: Danmark. Det var män, som gick
på ackord med kungamakten. I historien hyllade de sig till
den linje, som förde direkt bakåt från Valdemar I, desse
orättfärdiga härskare, som Erik Emune, Erik Ejegod, Knut
1 Ny kirkehistoriske Samlinger III, 425.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
