Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Kristian Erslev och Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristian Erslev och Stockholms blodbad.
121
skulle vila på detta förhållande. Den vilar i första hand
på själva arten av relationens framställning. Huvudsak är
— vad jag i detalj uppvisat — att bestämda tendenser från
början till slut genomsyrar kanikernas framställning, och att
under dessa tendensers inflytande personförhållanden och
händelseförlopp, hela det historiska sammanhanget totalt
omvandlats, i bästa fall mer eller mindre förvanskats. I
alla huvudpunkter står relationen i oförsonlig strid med de
verkliga förhållandena. Omvandlingarna och
förvanskningarna är medvetna (27 ff.). Erslev kallar detta mitt
bedömande strängt. Exakt, vore riktigare. Han har på ingen
punkt rubbat de fäkta, på vilka det vilar1.
Då Erslev skrev 1891, var hans ståndpunkt ett
samman-jämkande i värde av de olika källorna till Stockholms blodbad.
1929 har han skjutit aktstyckena i första linjen, relationen
i andra. Man kan iakttaga en utveckling. Denna utveckling
går i rätt riktning. Men ståndpunkten av 1929 är
vetenskapligt endast en station på vägen. En rekonstruktion av
händelseförloppet ifråga om Stockholms blodbad, som inte bygges
på aktstyckena i processen, utan som Erslevs på en
samman-arbetning av dessa med en senare tillkommen, uppenbart
osannfärdig berättelse, öppnar fältet för det subjektiva
godtycket.
På mer än en punkt lämnar Erslev lärorika exempel
därpå i fortsättningen av sin framställning.
1 Utanför aktstyckena och relationen dröjer Erslev endast vid
framställningen av händelserna 1520 i Johannes Svanings Christiern II:s historia.
Arbetet är skrivet vid 1500-talets mitt. »Allt är här», förklarar Erslev, »med
talrika missförstånd och utpyntningar efter Olavus Petri» (252). Påståendet
kan näppeligen vila på någon noggrannare kritisk jämförelse mellan de båda
författarnas arbeten. Beröringspunkterna är ofrånkomliga. Men lika säkert
är, att vad som förekommer hos Svaning exempelvis om Claus Bille i
samband med det s. k. sammansvärjelsebrevets framkomst, om Hans Brask ute
på avrättsplatsen, om Jens Andersen Bældenaks roll vid blodbadet saknar
varje beröringspunkt med Olavus Petri. Listan på de förnämsta offren är
vidare hos Svaning helt olika uppställd; den överensstämmer inte heller
ifråga om namnen med listan i den svenska krönikan. Det ena som det
andra är varken att föra till missförstånd eller utpyntning av Olavus Petri.
Det återgår till andra källor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
