Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Kristian Erslev och Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Lauritz Weibull.
2. Kätteriprocessens inledande och förlopp
den 7 november .1520.
Enligt sententian framlade mäster Jon, kanik i Uppsala,
den 7 november för konungen och rikets råd ärkebiskop
Gustaf Trolles klagoskrift. Relationen känner ingenting om
denna ännu bevarade klagoskrift. Den låter ärkebiskopen
i egen person träda fram för konungen och »beklaga sig
ganska hårdeligen». Men inte nog därmed. De förbrytelser,
på vilka han muntligen tar sikte, gäller varken samma
institutioner eller personer eller är förbrytelserna av samma
art som i klagoskriften. Slutyrkandet är ett annat.
Då Erslev 1891 skulle taga ställning till det problem,
som här möter, lade han, trogen sin utgångspunkt, inte den
ena av de båda, till sitt värde så olika källorna till grund;
han fann sanningen genom att sammanarbeta båda: först
skall ärkebiskopen muntligen ha forebragt sin klagan,
därefter har kommit den skriftliga (142 f.).
Sammanarbetan-det inskränker sig emellertid inte härtill: i väsentliga delar
harmoniserar han också innehållet i den muntliga klagan
med innehållet i den skriftliga. Motsatt härtill hävdade jag
1928, att vad man kan konstatera är, att Gustaf Trolle den
7 november fört skriftlig talan i enlighet med klagoskriften.
Kanikernas fördöljande av denna och deras så olika
utformade muntliga klagan har haft den allmänna tendensen i
deras relation att tacka för sin tillkomst (31 ff.).
I Erslevs avhandling 1891 stod relationens muntliga
klagan som ett självfallet historiskt faktum. I hans skrift av
1929 har alldeles som ifråga om källvärderingen en
förskjutning ägt rum. Erslev vidhåller nu sin uppfattning endast
»som den sannolikaste, även om man inte kan nå till
visshet» (253). Samtidigt söker han emellertid närmare fixera
tidpunkten för klagoskriftens tillkomst och föreläggande. Efter
den muntliga klagan skall vissa deliberationer ha hållits
inför konungen. Så har antagligen, säger han, kaniken,
mäster Jon dragit sig tillbaka för att nedskriva ärkebiskopens
klagomål. Under tiden fortgick deliberationerna; dessa gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
