Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Fredrik Lagerroth.
dess grundlagsbestämmelser. RF § 14 förutsätter, att
riksråden i sitt rådgivarkall handla efter eget omdöme och icke
efter givna direktiv. Lika ojuridiskt är Kjelléns påstående,
att frihetstidens rådsansvar »i grund och botten» och »i
själva verket» var en »riksföreståndares ansvar», avser
»regeringsgärning» icke »rådgivargärning» 1. Han gör sig
därvid skyldig till en realitetsbetraktelse, som e] hör hemma
i statsrätten, som helt måste behärskas av de formella
synpunkterna. Påståendet har ovan redan vederlagts. Kjellén
undgår för övrigt därvid icke att motsäga den karakteristik
av det frihetstida rådsansvaret, som av honom redan
lämnats och förut citerats.
Avsiktligt ha tills nu även sparats bestämmelserna i
RF § 15 om besluts fattande i rådet efter omröstning.
Läsaren bör nämligen hinna besinna sig på att alldeles
oberoende av dem principen om rådets ansvar varit för
grundlagstiftaren fullt klar. RF § 15 ansluter sig närmast till § 13
såsom en närmare förklaring utöver den däri givna rent
negativa av vad landslagens ord »med råds råde» har att
betyda. Att ärendena uti råd och justitierevision avgöras
med råds råde betyder alltid — denna generella förklaring
finns dock först i 1720 års RF — att de avgöras med
omröstan-de. Sedan har man besinnat sig på huru voteringens resultat
skulle inverka på konungens beslut och funnit, att han kunde
få samma chans som änkedrottningen i Karl XI:s
förmyndarregering. Man bör därför icke såsom Kjellén säga, att man
från början placerade konungen i änkedrottningens ställe 2.
Det primära var en sådan tolkning av landslagen att
principen om styrelse med råds råde blev effektiv. Det kunde
den, när »med» uteslöt »mot», icke bli, om icke riksrådets
majoritet fick diktera konungens beslut. Så blev den regel
för regering med råds råde, som under sista minorennitet
blivit praktiserad, upphöjd till grundlag utan att de
voterande därför ansågos inmänga sig i regeringen. Att pluritas
1 Kjellén, Riksrättsinstitutet s. 157 f.
2 Ibidem s. 148.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
