Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Fredrik Lagerroth.
fördärvlighet vederbörande själva varit medvetna eller med
användande av Palmquists ovan citerade ord »vrångvisa»
anslag. En annan sak är att en timad riksolycka kunde
ge ständerna särskild anledning efterfråga om till äventyrs
någon rådsherre voterat mot bättre vetande.
RF § 13, sedan ytterligare uttolkad i § 15, band
konungen vid rådsmajoriteten endast när det gällde rikets
styrelse. Skulle samma band åvila honom även vid andra
funktioners utövning, så fick därom träffas särskilda
grundlagsbestämmelser. Så sker också i åtskilliga paragrafer i
regeringsform och konungaförsäkran med avseende på
konungens andel i lagstiftning, beskattning och jurisdiktion.
Mest omfattande härvidlag är § 10 i 1719 års
konungaförsäkran, där konungen lovar att icke börja krig, göra ny lag
eller avskaffa gammal utan riksens råds råd och ständernas
samtycke och ej heller utom under samma förutsättning låta
utgå något påbud, som meniga riket angår vare sig med
tullar eller andra pålagor. Samma bestämmelse om råds
råde återkommer i 1720 års RF — denna är precisare än
föregångaren av 1719 —- §§ 2 och 4 (i fråga om s. k.
provisorisk lagstiftning), § 6 (i fråga om försvarskrig) och § 42
(i fråga om karaktärers utdelande). RF 1720 § 2 tillåter
konungen endast »med råds råde» i alle mål utleta sanning,
bryta skrock- och offsokner o. d. samt i sin justitierevision
avhjälpa besvär emot överrätternas domar. RF § 7 kräver
däremot, för den händelse konungen mellan riksdagarna
vill sluta traktater med främmande makter, att han
överlägger med riksens råd och tager med dem sådana utvägar,
vilka för riket äro nyttiga. Sannolikt avses därmed också
votering. Så får man ock tänka sig saken, när i
konungaförsäkran § 11, som handlar om myntordningar, talas om
rådets samtycke.
Däremot stipulerar 1719 års RF § 34 uttryckligen, att
ämbetena tillsättas efter konungens godtycke, låt vara först
efter det att han i sittande råd förnummit riksens råds
mening. I 1720 års KF § 10 är dock denna ståndpunkt ändrad,
i det att konungen lovar att tillsätta högre tjänster »i sittande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
