Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysni ng. 59
att utkräva sådant av de rådsherrar, som i rådkammaren tillrått
detsamma. Däremot var man angelägen om att alla deras
ut-låtelser i rådkammaren protokollfördes, på det man därav
kunde se, huruvida de tilläventyrs förlett deras excellenser 1.
Om riksrådens ansvar för brottsliga råd icke kan sägas
ha saknat praktisk betydelse, så har det dock i stort sett
varit olyckliga beslut de fått umgälla. Ser man till
realiteterna, har man under frihetstiden just kommit fram till det
ansvar pro eventu, man både 1675 och 1719 uttalat så stark
aversion för. Hattråd och mössråd störtades var i sin stad
från makten, när det politiska system, det engagerat sig
för, slog illa ut. Att avsikten kunde ha varit god, frågade
man icke mycket efter. Den självständiga positionen,
regeringsformen utan minsta tvivel tillerkänt riksrådet, fick det
uppgiva, när det kom till politiskt allvar. Förhållandet
mellan ständer och råd blev i stället ett över- och
underordningsförhållande, bäst karakteriserat genom det gängse
för författningen själv främmande slagordet om riksråden
såsom ständernas fullmäktige. Den officiella doktrinen
acko-moderade sig också därefter. Riksens rådsämbete kräver
myndighet att kunna bestrida de högst viktiga
angelägenheter, detsamma äro vidhäftade, förklarade Tessin i rådets
bekanta diktamen till stora sekreta deputationens protokoll
den 16 november 1751; men, tillade han på trots av RF § 14,
den myndigheten är icke deras egen utan riksens ständers2.
Och Scheffer gjorde i sin lärobok för kronprinsen 3 gällande,
att riksens råd på trots av det likaledes i RF § 14 gjorda
citatet från 1602 års riksdagsbeslut, att riksrådet ägde att
råda och icke att regera, ägde »med konungen ett verkligt
deltagande i rikets styrsel». Han förmenade desslikes att
riksrådens oavsättlighet även de jure upphävts genom
ständernas åtgörande 1739. »Riksens ständer hava vid detta
1 Om det föregående se Lagerroth, Frihetstidens maktägande ständer,
Sveriges riksdag VI s. 199 ff.
2 Stavenow, De politiska doktrinernas uppkomst och första utveckling
under frihetstiden s. 8 (Historiska Studier tillägnade C. G. Malmström.)
3 Statsv. Tidskr. 1937 s. 185 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
