Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Fredrik Lagerroth.
tillfället förklarat riksens råd för deras fullmäktige, av vilken
denomination följer, att fullmäktigskapet med principalens
förtroende upphör». Så lätt gick dock icke författningen att
ändra. Frihetstiden igenom fingo ständerna använda
straffrättsliga medel för vinnandet av politiska mål eller för att
använda den terminologi Kjellén har, då han mot den rent
konstitutionella ministeransvarigheten ställer »den s. k.
parlamentariska ansvarigheten» — som en »rättens fordran»
lansera vad i huvudsak var ett uttryck för »riksdagens
önskningar» Det enda straff, som praktiskt sett utmättes, var
också det, varigenom det politiska syftet uppnåddes: förlust
av ständernas förtroende och licentiering från rådsämbetet.
Samtidigt med att den parlamentariska
ministeransvarigheten bröt sig ban i Sverige, var den på väg i England.
Förutsättningen för densamma var där som hos oss att
folkrepresentationen var innehavare av all makt, även
regeringsmakten. Ministrarna, sina delegerade, kontrollerade
parlamentet genom misstroendevota eller nekande svar på av
regeringen ställda kabinettsfrågor. Den medeltida
minister-ansvarigheten, anknuten till sigillering och
kollektivunderskrifter, förlorade alltmer i betydelse 2. En viss kontinuitet
med byråkratisk statsrådsrutin bevarades dock så till vida,
som kravet på kabinettets politiska homogenitet står i ett
visst samband med ovannämnda fiktiva enhällighet inom
Privy Council3. Sagda princip kunde dock endast befordra
parlamentarismens utveckling.
Den frihetstida parlamentarismen förorenades däremot
genomgående genom beblandelse med från det medeltida
ministeransvaret nedärvda byråkratiska och straffrättsliga
synpunkter. Förutsättningen för att den skulle hunnit fullt
utveckla sin egenart hade varit, att riksråden i
överensstämmelse med nyssnämnda slagord genom grundlagsändring
förvandlats till avsättliga förtroendeämbetsmän. Tankar i
den riktningen framträda mot frihetstidens slut gång efter
1 Kjellén, Ministeransvarigheten s. 36.
2 Hatschek, Englische Verfassungsgeschichte s. 660.
3 Hatschek, Englisches Staatsrecht II s. 79.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
