Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning.
97
skrivelse. Intet vore orimligare, förklarades det av en
lantmannapartist, än att i varje kritik se en yttring av ett
ovänligt sinnelag. De, som jämt strödde blommor på
regeringens väg, voro de värsta fiender, den kunde råka
ut för \
Därför att detaljanmärkningsteorien i stort sett godtagits,
kan dock icke allting sägas vara bra som det är. Vissa
inkonsekvenser vidlåda dess tillämpning. Såsom en avvikelse
från densamma må visserligen icke anses de försök, som
gjorts att sammanföra de många skilda anmärkningarna
till vissa principanmärkningar. Man kan mycket väl ha
bestämda principer även i detaljfrågor. Men det måste
anses vara i strid med det för teorien konstitutiva åtskiljandet
av sak och person, att majoriteten inom
konstitutionsutskottet blundar för de fel, som begåtts av dess partivänner
inom regeringen, men gör ett stort nummer av dem, dess
motståndare låtit sig komma till last. Ett rätt handhavande
av § 107 lämnar intet rum för det blinda förtroende, som
kännetecknar riksdagsmajoritetens förhållande till regeringen
i en parlamentarisk stat, utan måste i stället bäras av den
tanken att ingen dödlig, således icke heller en konungens
rådgivare, är ofelbar. Protokollgranskningen bör icke
återigen såsom under frihetstiden användas i partipolitikens tjänst.
Ett sådant förfaringssätt är mindre ursäktligt nu än det var
för tvåhundra år sedan. Då kunde man blott på rättslig
väg bli riksråden kvitt. Nu äro statsråden avsättliga
förtroendeämbetsmän. I stort sett får man nog också anses ha
försmått att använda § 107 som inkörsport för den
parlamentarism, som igen, nu utan varje stöd i författningen,
brutit sig väg i Sverige.
Som bekant ha plena aldrig i skrivelse till konungen
begärt statsråds entledigande. Konstitutionsutskottets
detaljanmärkningar ha aldrig av plena ansetts nog graverande för
att motivera allmän personanmärkning. Ställer man sig på
den ståndpunkten att utskottet blott med anmärkningar av
1 Se Tynell a. a. s. 260. Vad jag har att anföra om praxis baserar
sig på av Tynell lämnad historik. Se a. a. kap. 10.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
