Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kopparhanteringen under 1700-talet.
29
följd 1. Den på Fredrik I:s sista födelsedag 1751 öppnade
»konsten» i det efter honom benämnda schaktet i Falu gruva
hade, tillsammans med ett allt sedan 1739 byggt system av
»diken», rännor och dammar, kostat kronan 150 000 d. s. m.
utöver vad Bergslaget självt hade betalat därför. Även i den
mån sådana utgifter kommo till stånd, blevo resultaten i ett
stort antal fall både kortvariga och otillräckliga. Nya ras
förstörde ofta de dyrbara anläggningarna, och det framhölls
upprepade gånger att även de bevarade »konsterna» voro
otillräckliga för att få vattnet utpumpat ur de djupaste och
bästa rummen. Nästan ännu mer än om detta talades det
vidare om bränslebristen, som ibland t. o. m. påstods vara
farligare än malmbristen och som framtvang vedanskaffning
från avlägsna delar av Dalarna, såsom det påstods (1741)
över avstånd på 15 à 20 mil2. Det sistnämnda sökte man
motverka genom sprängning med krut, som skulle ha sparat
det mest bränsleslukande ledet i processen, den s. k.
till-makningen. Krut kom första gången till användning i Falu
gruva 1729 men förbjöds kort efteråt av Bergskollegium på
grund av den fara det ansågs medföra för gruvans bestånd;
efter ytterligare något år blev krutsprängningen emellertid
på nytt tillåten, fastän det gick långsamt med dess
genomförande 3.
Som den nyss meddelade tabellen visar, gjorde
emellertid produktionen framsteg ungefär från 1780-talets början.
Det egendomliga faktum att den andra riksklenoden, Sala
silvergruva, ungefär samtidigt ökade sin avkastning tyder på
att orsaken närmast var tekniska förbättringar. De siffror
man för kopparens del nådde på 1780- och 1790-talen
motsvarade ungefär vad som hade förekommit under Karl XII:s
sista år. Den nya och branta nedgång som sedan inträffade
redan före sekelskiftet sammanhängde utan tvivel med vad
1 Om Triewald senast B. Hildebrand, Kungl. Vetenskapsakademien:
förhistoria, grundläggning o. första organisation (1939) 145—48.
2 K. br. 22/12 1741 § 2 (tr. Kongl. stadgar o. förordn.....ang. . . .
bergverken o. bruken — nedan cit. BO, utan angivande av band o. sida).
3 Tegengren 148.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
