Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Gustav Ljunggren, Nordiska personnamnsordböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Karl Gustav Ljunggren.
före, att det var vida viktigare, att i en namnordbok 0111 möjligt
alla kända bärare av varje namn fastställdes än att allehanda,
ofta högst obetydliga skrift- och formvarianter registrerades,
medan Lind i ett genmäle (a. a. sp. 2693 f.) energiskt förfäktade,
att hans egentliga avsikt var att åstadkomma en namnbok till
språkforskningens tjänst och inte ett generalregister för
historikerna. Emellertid ändrade han snart nog åsikt på denna
punkt, och i det 1915 samtidigt med sista häftet utgivna förordet
förklarar Lind själv, att »under materialinsamlingen var den rent
språkvetenskapliga synpunkten allt igenom dominerande. Det
gällde således endast namnet såsom sådant, dess böjnings- ock
skrivformer. Men personnamnen äro lika litet som ortnamnen
blott språkvetenskapligt material. De äro av icke mindre
intresse för person- ock kulturhistorikern än för språkforskaren
ock böra därför hälst behandlas så, att båda sidornas krav ock
önskemål så vitt möjligt tillgodoses. I fråga om sällsynta namn
föll sig detta helt naturligt och självskrivet. Man kunde här icke
gärna inskränka sig till meddelande av det nakna namnet ock
dess eventuella skrivformer. Personen bakom namnet, tid ock
ort för dess uppträdande kunde omöjligen lemnas åsido.
Härmed var man nästan omärkligt inne på den historiska terrängen.
Det sålunda nära nog framtvungna behandlingssättet, vars
företräden syntes uppenbara, utsträcktes så småningom till allt flera
namn ock kom slutligen att omfatta det vida övervägande
flertalet». Tyvärr, tillfogar Lind, var han av hänsyn till arbetets
omfång nödsakad att göra ett undantag för de allra vanligaste
namnen.
Det kan inte förnekas, att den under arbetets gång
förändrade planläggningen medfört en viss ojämnhet och inkonsekvens.
I vissa artiklar, framför allt i arbetets början samt genomgående
i dem som avhandla de vanligaste namnen, äro de
språkvetenskapliga synpunkterna ensamhärskande, och materialet
disponerat efter kasusform (så att alla nominativformer räknas upp
först, därefter genitiv-, dativ- och ackusativformer), ett
förfaringssätt, som naturligtvis gör åtminstone de större artiklarna
praktiskt taget oanvändbara för historikern (se t. ex. artikeln
Sigurd). Ofta tillfogas emellertid även här en kort historik över
namnet och notiser angående dess spridning; se t. ex. artikeln
Gormr, där det efter återgivande av formerna bl. a. meddelas,
att namnets bärare äro nästan alla danskar och att det enda
säkert norska fallet är en son till konung Erik Blodyxa (och
sålunda även till Gunhild, som var dotter till Gorm den gamle i
Danmark). Men som framgår av det anförda citatet, har Lind
i allt större utsträckning lagt upp sitt stora stoff efter historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
