Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Der svärmar han med sina sjutton år
Och daggens perlor gnistra i hans hår
Och nattens flägtar spela kring lians änne.
Han lyss på vågens sqvalp mot blommigt näs
Och dimman, böljande på ängens gräs,
Blir för hans syn en luftig bild af — henne.
Han älskar och han älskas. På en gång
Med kärleken han undfår diktargåfvan ;
Hans känsla sjelfmant växer fram som sång,
Hans tanke värmes af en eld från ofvan.
Alltse’n hans mun två rosenläppar mött,
Ser skalden all sin verld i rosenrödt
Och sjunker ne d in för si n gud om — q v i n n a n .
Allt skönt, han läser i sin sångmös blick,
Blir så bekant — han re’n det läsa fick
I milda blåa ögon dessförinnan.
Men snart farväl han bjuder vestansmek
Och cittrans klang och ljufva månskensfröjder.
Stark, kärnfrisk som det gamla Englands ek,
Han står, en man, på lifvets middagshöjder.
Han aktar lifvets lust och lifvets vigt,
Han blickar framför sig med tillförsikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
