Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Och bakom sig förutan minnets ånger;
För lionom är det flydda ej förbi —
Han vet det stora helas poesi
Och evig ungdom glöder i hans sånger.
Hans visdom aldrig stelnat till förakt
För det han flammat för i ynglingsåren.
Kring barnets verld höll mannens tanke vakt —
En yppig sommar, som omfamnar våren.
Än brusade hans harpa qvinnans lof
Och sångarpriset vann han vid det hof,
Dit han sin fria hyllning gick att bära.
Ett folk i jubel gaf åt skalden rätt,
Ty lian sjöng gegern och Elisabeth,
Ö-drottningen, som hafven måste ära.
Han sjöng — och böljorna vid Albions ö
Kruslockig hjessa sänkte som vasaller.
En Prospero, han svingade sitt spö —
Allting får lif der snillets vårdagg faller !
Hans minsta vink befolkar diktens slott;
Det blir en verld med dygder och med brott,
Som hvimlar, ätias, skiftar på hans tilja.
Han blottar mensko-själens dolda ärr —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
