Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Han på Cleopatra med blygsel ser
Och räknar lläckarne på hennes krona.
ilen då hon modigt löser upp den barm,
Som gjort Antonius på riken arm,
Och ormen skär den fina purpurskåran,
Då jublar han, att hon som drottning dog;
Hon är så skön! — Det är ej ursäkt nog,
Men hur det är, att fälla ej förmår han.
Den store William hvilar multna ben;
Stormrörda sekler rullat tunga vågor
Utöfver marmorkall Westminstersten,
Som kylt till aska sångarhjertats lågor.
Så månget namn, som varit högtberömdt,
Se’n dess har hunnit bli båd’ gömdt och glömdt.
Orkaner ej ett echo efterlemnat;
Men svanen ifrån Avon sjunger än
Och sjunger evigt, sjunger om igen,
Ännu se’n marmorn öfver grafven remnat.
Uti hans äras rika lagerkrans
Sig blygsamt fläta rosor och violer
Och lagern vittnar stolt om stordåds glans
Och blomstren äro kärlekens symboler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
