Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Se der Cordelia, hur hon stöder mildt
Sin faders steg, de stapplande och tunga !
Den gamles skumma ögon rulla vildt,
Förbannelserna häda på hans tunga.
Ur pannan stryker hon hans silfverhår
Och kämpar — kämpar som ett barn förmår —
Att drifva bort hans mörka Saulsanda.
Vi dröja ej vid hennes bittra lön,
Men genom stormen styra vi till On,
I)er rosigt solsken leker kring Miranda.
En bild hur luftig och ändå hur sann !
Hör hennes skratt det klingande och trollska !
Se henne göra spe af Caliban,
Som står och skelar der med blickar dolska !
Men blir Miranda farlig för din ro,
Följ till Venedig och till suckars bro,
Som speglar sig i Brentas stålblå vatten ;
Följ, och ditt hjerta skall af ångest slå,
Då du ser mohren luta sig på tå
Utöfver Desdemonas bädd i natten.
Af fall och svaghet skalden taflor ger;
Men huru ädelt vet han dock att skona!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
